Andante
festivo
Andante
festivo för stråkar och timpani ad lib. Arrangemang av ett
verk med samma namn för stråkkvartett (1922). Färdig 1938; urpremiären
var en direkt radioutsändning 1.1.1939 (Radioorkestern, dirigent
Jean Sibelius). Förekommer även på opusnummer 117.
Strax
inför julen 1922 bad Walter Parviainen Sibelius om en festkantat
för Säynätsalo industrianläggningars 25-årsfest. Från sina skisser
lösgjorde Sibelius snabbt ett litet verk på ett par sidor för
stråkkvartett. Verket kan basera sig på mycket tidiga skisser,
kanske rentav på utkastet till Marjatta-oratoriet under början
av 1900-talet.
År
1929 gifte sig kompositörens brorsdotter Riitta Sibelius och på
bröllopet spelades Andante festivo av två förenade stråkkvartetter.
Det är möjligt att kompositören också bearbetade verket.
På
1930-talet var Sibelius en mycket aktiv radiolyssnare. Han retades
av bristerna i dåtida högtalare och tänkte att man borde komponera
annorlunda för radio än för konserter. Han beslöt att pröva saken
i praktiken när en vän till honom, New York Times' kritiker Olin
Downes, bad kompositören att dirigera någonting New Yorks världsutställning
till ära i en radiosändning som Finlands hälsning till värden.
Den 73-årige Sibelius gick med på att dirigera efter en paus på
över ett decennium.
Sibelius
bearbetade en version för stråkorkester och timpani med tanke
på radiosändningen. Inspelningen av sändningen är det enda ljuddokumentet
om Sibelius kapellmästarkonst. hans tempo var högtidligt och ganska
långsamt. Orkesterns stråkklang är sjungande men litet grovlemmad
- inspelad efter endast en samrepetition.
Sibelius
uppehåller grundtempot på ett riktigt professionellt sätt och
gör samtidigt naturliga rubaton. Med kompositörens rätt avviker
han några gånger från partiturets tempobeteckningar.
[Kompositörens
svärson Arvi Paloheimo ledsagade Jean Sibelius från hans sista
uppträdande som kapellmästare 1939. Sibelius dirigerade Andante
festivo i en radiosändning.]