Tidig produktion

De sista studieåren 1887-89 som Martin Wegelius' elev vid Helsingfors musikinstitut verkar ha sporrat Sibelius till att komponera sånger. Enligt Robert Keane började Sibelius skissera sånger, uppenbarligen på förslag av sin lärare, för den kommande publikationen Det sjungande Finland vid slutet av året 1887. Sålunda blev den första sången Serenad till en dikt av Johan Ludvig Runeberg färdig och publicerades i det ifrågavarande verket redan i januari 1888. Serenadens ställning i Sibelius sångproduktion är viktig i flera avseenden: den är Sibelius första kända sång och första publicerade verk, men dessutom baserar den sig på ord av Finlands nationalskald J. L. Runeberg. I Sibelius sångproduktion blev denne poet viktigare än någon annan.

Under åren 1888-89 blev ännu tre andra sånger färdiga. Det lilla verket En visa blev till i Lovisa på sommaren 1888 (som textförfattare har Sibelius skrivit namnet Baeckman, men om denna person och texten finns inga andra uppgifter). Orgier, som baserar sig på den pietistiska väckelseprästens och poetens Lars Stenbäcks text, kom till på vintern 1888-1889. I enlighet med sitt namn skildrar Orgier backanaliskt festande men slutar i syndamedvetande. Sångmelodins rytmik påminner om Don Giovannis aria Finch'han dal vino. Viktor Rydbergs ballad Skogsrået tonsatte Sibelius för första gången i början av år 1889. Inspirerad av samma dikt skrev tonsättaren senare en orkesterballad (1894), en på denna baserad melodram (1895) och ett pianoarrangemang (1895) av balladens sista del. Orkesterballadens och solosångens enda gemensamma faktor är Rydbergs text: Skogsrået-sången följer den tyska liedens tradition, och den har inte musikaliska beröringspunkter till senare verk.

När han for till Berlin år 1889 för att studera, fick Sibelius en samling av Runebergs dikter som avskedsgåva av Wegelius, och han började snabbt skissera solosånger till Runebergs texter. Likhet är den sista av den tidiga periodens sånger utan opusnummer: den blev till i Wien på hösten 1890. Samtidigt började Sibelius tonsätta de första av de Runeberg-sånger som publicerades i sångsamlingen 7 sånger af Runeberg i musik satta af Jean Sibelius (från år 1905 op. 13) år 1892. Samlingen presenterar de flesta av de sångtyper som förekommer i Sibelius produktion. Under strandens granar (nr 1) är ett exempel på storslagna sånger i vilka lyriska avsnitt växlar med ett dramatiskt recitativ. I pianosatsen finns orkestralt klingande tremolon; en av de pianistiska effekter som är karakteristiska för Sibelius' sånger. I den lyriska och eleganta sången Kyssens hopp (nr 2) finns impressionistisk tonmåleri, medan man i sångerna Hjärtats morgon (nr 3) och Drömmen (nr 5) hör folkliga toner - den senare t.o.m. börjar med en sångmelodi i Kalevalaanda. I Sibelius sångproduktion finns emellertid inte andra lika uppenbara hänvisningar till 1890-talets karelianism.

Ungdomens och kärlekens lov Våren flyktar hastigt (op. 13 nr 4, 1892) tonsätter Sibelius som en fräsch dialog mellan sång och piano. Till Frigga (nr 6) växer från en chosefri och småskuren början till en stor tablå av passion och exotik. Det är pianopartiets mångsidiga och färggranna textur som väcker uppseende i denna sång. Jägargossen (nr 7) fortsätter den tyska jägarsångens tradition i Schuberts och Wolfs anda. Sångerna Se'n har jag ej frågat mera (Runeberg), Sov in och Fågellek (båda av Karl August Tavaststjerna) som blivit till vid samma tidpunkt anslöt Sibelius senare till opus 17.