Op.
43 Symfoni nr 2 D-dur
1:a versionen 1902: 1. Allegretto moderato, 2. Tempo andante,
ma rubato, 3. Vivacissimo, 4. Allegro moderato; urpremiär i Helsingfors
8.3.1902 (Helsingfors filharmoniska sällskaps orkester, dirigent
Jean Sibelius). Slutlig version 1903: 1. Allegretto, 2. Tempo
andante, ma rubato, 3. Vivacissimo, 4. Allegro moderato; urpremiär
i Stockholm 10.11.1903 (dirigent Armas Järnefelt).
Den andra symfonin har varit den
populäraste och mest inspelade av Sibelius symfonier. Jämfört
med den första är den skickligare orkestrerad. Formtänkandet är
mognare, och den häftiga slaviska dysterheten ersätts med ett
mera klassiskt grepp och Medelhavsljuset.
Symfonins heroiska och optimistiska
yttre delar var exakt vad den finländska publiken längtade efter
under den ryska förtrycksperioden år 1902. Uruppförandet förseglade
Sibelius rykte som sitt lands nationalhjälte. Symfonins segertåg
var ganska snabbt också ute i världen.
Det finns många historier om det populära verkets arbetsskeden.
Man vet att Sibelius improviserade ett tema i andra symfonins
final redan vid dopet av Akseli Gallen-Kallelas son i Ruovesi
på sommaren 1899.
Å andra sidan har förläggaren ”Bis” eller Karl Fredrik Wasenius
berättat att Sibelius tänkte ut motiv för andra symfonin i sitt
arbetsrum. Det var meningen att granska den eventuella originaliteten
i en liten Caprice Orientale-not av den sjuåriga Irene Eneri,
men efter att ha stirrat en stund på noterna började Sibelius
improvisera. ”Nu fick jag det som jag väntat på i veckor! Nu kom
det”, ropade han till, och enligt Wasenius beskrivning improviserade
han uppenbarligen motiv i andra symfonins första sats.
Åtminstone vet man med säkerhet att när Sibelius vistades i Rapallo
i Italien i februari 1901, skisserade han ett motiv som hamnade
i den långsamma satsen och att han i sina skisser anknöt det till
mötet mellan Don Juan, d.v.s. huvudpersonen i Mozarts opera Don
Giovanni, och döden. Ovanför en annan skiss står det "Christus".
Också detta tema hamnade till symfonins långsamma sats.
Det gick emellertid ännu över ett
år innan verket var färdigt, och i det skedet hade de programmatiska
uppslagen lämnats i bakgrunden. Den 8 mars var den triumfartade
urpremiären som enligt Oskar Merikantos bedömning ”överträffade
de högsta förväntningarna”.
Den första satsen börjar med stråkarnas milda sång i den ljusa
D-duren. Om de betydande tematiska elementen i första symfonin
redan grodde i klarinettintroduktionen, så avslöjar redan de första
takterna i andra symfonin en stigande linje på tre toner som är
ett slags motto för hela symfonin.
Notexempel 7
Efter en alternering mellan träblåsinstrumenten och valthornen
sker det spännande saker. Det är svårt för sonatformsforskare
att påvisa ett entydigt sidotema. Introduktionspartiet består
av aforistiska bitar vars sammanhang Sibelius gradvis avslöjar.
Forskaren Cecil Gray ansåg att processen var rentav revolutionär:
”Han tar upp temafragment som han börjar kombinera under utvecklingen”.
Forskaren Veijo Murtomäki har betonat att materialets ”sammanhanget
existerar redan och har i själva verket kommit till, klarnat för
Sibelius under komponeringsprocessen – i den slutliga kompositionen
är det bara frågan om att visa och avslöja det för lyssnaren”.
Under utvecklingen återkommer det
med fallande kvint slutande temat i olika belysningar Inledningens
tematiska material får en dramatisk framtoning, och till slut
samlas satsens musikaliska motiv till en stor syntes på ett mästerligt
sätt. Trots hotbilder avslutas satsen med en pastoral idyll.
Den andra satsen (Tempo andante, ma rubato) börjar med en lång
pizzicatoföljd i cellorna och kontrabasarna som förbluffade samtiden.
Den fortsätter envist när satsens första centrala tema träder
fram, olycksbådande som döden i Don Juans slottskammare:
Notexempel 8
Ångesten tilltar. Även om symfonin har blivit absolut musik, kan
man föreställa sig Don Juans förtvivlade argument och dödens obevekliga
svar. Temat som presenteras av fagotten får emellertid mot sig
ett immateriellt och lugnt ”Christustema” som redan förberetts
i den dramatiska kampen tidigare.
