Kompositören uppskattade de båda savolaxiska männen av folket, Pekka Halonen och Juhani Aho. Rivaliteten om Aino Järnefelt med den sistnämnde var redan förbi när Sibelierna flyttade till Tusby och vänskapen med författaren stärktes på grund av tillhörigheten till Päivälehti-kretsen. Ainolas murningsarbeten var redan i gång sommaren 1904, när Aho skrev sin prosadikt Veljeni vierailla mailla. Sibelius tonsatte den för manskör samma år. På hösten 1914 erbjöd författaren också sitt Karhuntappajaiset-manuskript för sin vän för att denne skulle komponera det till en balett, men projektet körde fast. Veljeni vierailla mailla blev det enda resultatet av samarbetet mellan Aho och Sibelius.

Sibelius klädde alltid upp sig när han gick ut på promenad, medan Aho trivdes hemma i folklig dräkt. På Aholas gård stördes Sibelius av fisklukt, varför gemensamma fotvandringar glömdes, men å andra sidan kunde konstnärerna gå och meta tillsammans.

Ofta reste de också tillsammans till Helsingfors. Månne författarens verk Panu tangerades i diskussionerna? I början av år 1898 hade Sibelius haft ett programmatiskt, symfoniskt verk i fyra satser under utveckling. Namnet på dess finalmotiv var Jormas himmel. Sambandet med Ahos roman verkar uppenbart. På bokens sista sidor finns Jorman laulu, en lång dikt i kalevalamått. Kompositionen blev aldrig färdig, men några av dess motiv flyttades uppenbarligen till första symfonin.

Hästen Pekkas tjänster tog slut år 1911 när familjen Aho flyttade till Helsingfors. Detta ledde till ändringar på Ainola. Man skaffade en egen häst och byggde ett stall för den. Man blev också tvungen att utvidga tomten (Se Ainolas byggnader). Kontakten med författaren bröt emellertid inte, och Ahos verk lästes ivrigt på Ainola (Se böckerna i Ainolas bibliotek).