Katarina Ilves (1903-1984)
Katarina var bara drygt ett och ett halvt år gammal, när familjen
hösten 1904 flyttade till Ainola. Hon hann ändå uppleva den tid
då kontakten med konstnärsfamiljernas barn som livligast, vilket
man kan konstatera av de dagböcker från barndomen och ungdomen
som bevaras i Nationalarkivet. Katarina tyckte att maskerader
var det roligaste, men från dagboken går det att hitta flygplanslekar
och många andra tidsfördriv för barn.
Den egensinniga Katarina var enligt systrarnas åsikt den dotter
som var den käraste och käraste för fadern. Hon gjorde de mesta
framsteg i pianospelet och prövade även tonsättning. Fadern gjorde
smärre korrigeringar i dotterns noter, och Katarinas komponerande
glömdes med det första försöket: kompositionen var inte mera Katarinas
egen.
På grund av skolgången flyttade Katarina till Helsingfors år 1917,
men tvingades återvända till Ainola genast när medborgarkrigets
strider hade brutit ut vid övergången mellan januari och februari
1918. Studierna fortsatte på hösten 1919. Katarina skrev studenten
på våren 1920 och fick till och med fem laudatur. På hösten nästa
år tyckte kompositören att Ainola blivit öde, när dottern började
studierna i pianospel i Stuttgart.
Den 21-åriga Katarina gifte sig med den 37-årige vicehäradshövdingen
Eero Ilves den 30 augusti 1924. Eero blev Sibelius förtrogne i
penningaffärer och han fyllde i Sibelius skattedeklarationer under
årtionden. Familjens kontakter med Ainola förblev täta. Katarina
var hos sin far, när denne somnade bort den 20 september 1957.
Katarina vistades turvis med sina systrar på Ainola så att den
ålderstigna modern Aino inte var utlämnad åt enbart tjänarnas
hjälp. När Ainolas hemmuseum öppnades för publiken 1974, var Katarina
en av husets guider.
Läs Katarina Ilves
hågkomster från Ainola.
