Jean Sibelius (1865-1957) 

Jean Sibelius bodde på Ainola från och med hösten 1904 ända till sin död. Han tyckte att det var lättast att komponera antingen i storstäderna eller i landsbygdens stillhet. "Här på Ainola talar denna tystnad", berättade han på 1940-talet i sin enda radiointervju.

Flyttningen till Ainola innebar för Sibelius ett sätt att komma bort från Helsingfors lockelser. Ainola var emellertid långtifrån alltid en problemfri arbetsplats, för det fanns arbetsro närmast om nätterna och somrarna, när resten av familjen reste till Lojo. Situationen förbättrades delvis år 1911, när övervåningen blev beboelig och fadern fick ett fridfullt arbetsrum.
Familjen gjorde sitt bästa, och barnen uppfostrades till att vara tysta alltid när man antog att fadern komponerade. Till exempel symfonierna nr 5-7 föddes nästan från början till slut på Ainola. Däremot komponerade Sibelius tredje symfonin delvis även i Paris och Berlin, fjärde symfonin på hotell Fennia i Helsingfors, stråkkvartetten Voces intimae i London och Tapiola i Rom.

På äldre dagar skrattade Sibelius åt sina amerikanska gäster som väntade sig att få se ett slott, men anlände till ett "anspråkslöst hem". Kompositören beklagade också själv för intervjuarna över det anspråkslösa insjölandskapet som öppnade sig från det lilla arbetsrummet. "I ett litet rum växer stora tankar, i stora rum kan tankarna bli små", tröstade han sig.

På Ainola upplevde kompositören sitt livs bästa stunder: mästerverken blev färdiga, familjen växte och man fick även fira döttrarnas bröllop hemma. Under de sista årtiondena förde den svindlande världsberömmelsen de bästa musikerna och andra högt uppsatta gäster till Ainola som kompositören själv inte mera ville lämna.

Ainola hade trots allt varit för Sibelius också som ett fängelse under det första världskriget, då han hade hoppats att han själv skulle ha kunnat dirigera sin musik ute i världen. Det fanns gott om sorger även senare: händernas darrning tvingade honom att ge upp offentliga framträdanden, och han fick aldrig den åttonde symfonin som han komponerade på Ainola i det skick han önskade. Enligt kompositören hörde sorgerna dock till livet och gjorde det rikare.

"Sorger gör hemmet till ett hem. Alla de svårigheter som vi under ett långt liv tillsammans med våra anhöriga måste övervinna, föder kärleken till hemmet", sade Sibelius.

Jean Sibelius dog i sitt kära Ainola i en sjukdomsattack 91 år gammal den 20 september 1957.

Läs Jean Sibelius hågkomster från Ainola.