Komponerande familjefar 1892-1904

Under de tolv första åren av sitt äktenskap var Sibelius förbluffande frisk. Hans levnadssätt garanterade att han fick tillräckligt med motion och frisk luft på sommaren. Bröllops- och runolyssningsresan till Karelen 1892, den därpå följande sommaren i Ruovesi och Kuopio, somrarna 1895-96 vid sjön Vesijärvi och senare i Lojo var alla familjesemester med regelbunden livsrytm. Hans goda kondition tålde också vinterns Symposion-sessioner på Helsingfors restauranger.

Studieårens hypokondriska symptom lade sig, för Sibelius egen hustru behövde uppmuntran och tröst. Före flyttningen till Ainola var Aino gravid fyra gånger. Under månaderna före förlossningen var hon alltid melankolisk och illamående.

Kompositörens alkoholbruk började oroa Sibelierna år 1898. "Janne, det kan hända att du just nu befinner dig på gränsen och om du inte gör en helomvändning nu, kan du bli mycket besynnerlig och otrevlig i det avseendet", varnade Aino. Och kompositören försökte skriva upp de mängder han hade druckit och kontrollera sitt drickande. Den första mera seriösa varningen kom på sommaren 1902. Sibelius var ensam i Tvärminne för att komponera, när han plötsligt gav sig till ett fem dagars supande i Hangö. Kroppen tålde inte denna påfrestning, och Sibelius besökte till och med ett par olika läkare. Till Aino skrev han att han gått till läkare i Hangö, eftersom "någonting hade gått sönder i magen".

Ett par veckor senare fick Sibelius en chock som kom att prägla resten av hans liv. Systern Linda fick ett mentalt anfall när hon kom på besök till sin bror. Sibelius läkarbroder Christian tillkallades och Linda kom till vård. Ett par veckor senare försökte Christian lugna ner sin bror och berättade att det endast var frågan om en tillfällig "melancolia hypocondria" som inte skulle upprepa sig. Detta stämde inte. Linda tillbringade resten av sitt liv på institutionsvård. Kompositören fruktade att de mentala problem som fanns i släkten skulle drabba även honom, men han oroade sig i onödan. Han led av vanliga vinterdepressioner, men mentala problem uppkom inte.

Under det sista året i Helsingfors före byggandet av Ainola verkade det tidvis som om Sibelius skulle förlora kontrollen över sitt alkoholbruk. Och det berättas att om Sibelius någon gång avstod från alkohol därför att han hade förkylt sig, intog han desto mera kinin, den tidens medel mot förkylning. Enligt ett ögonvittnes, dvs. Sigurd Wettenhovi-Aspas, färgstarka berättelse gick kompositionen av Valse triste med hjälp av en femfaldig dos kinin. Inget under om det susade i öronen.

På hösten 1904 gick Sibelius till sin väns, doktor Sivéns privata sjukhus i Eira för att stå under uppsikt för öronsus. Uppenbarligen blev öronen bättre med blotta vilan. Ett par veckor senare flyttade familjen Sibelius till Ainola.

Resenären från Ainola 1904-08

Hälsoproblemen försvann inte med flyttningen till Ainola. Innan vinden blev beboelig med renoveringen 1911, var huset ett litet hem för en stor familj. Sibelius arbetsrum, Ainolas nuvarande sal, var ett ohälsosamt kallt arbetsutrymme under de första åren. På vintern sjönk morgontemperaturen under +10 grader. Från Ainola var det bara ett par timmars resa till Helsingfors restauranger där man kunde inta värmande drycker.
I december 1904 gjorde Sibelius, som förlorat sin ytterrock i Helsingfors, det misstaget att han ringde till Ainola i berusat tillstånd. Reaktionen syns på Ainos brev till sin man:

"Vet du att den där telefoneringen mellan oss när du var i Helsingfors var någonting så förfärligt för mig att det var som om jag hade blivit piskad. Jag orkar alltid tro att det blir bättre och just när min tro håller på att bli starkare får jag ett sånt där slag. Många sådana tål min hälsa inte mera."

"Jag kommer att förändras. Det här säger jag från hela mitt hjärta", svarade Sibelius. Krisen löstes då Ferruccio Busoni inbjöd Sibelius att dirigera i Berlin. Kompositören lovade att bättra sig. Han sände lugnande brev från Berlin. Sin absolutism kallade han för diet:

Jag är så lycklig när jag håller diet. Jag har inte stimulerat mig på något sätt, inte ens med tobak. Under de senaste nätterna har jag tagit Waleriana, eftersom jag inte kan sova. Här förstår man inte varför jag dricker bara mjöd.

Sibelius var rädd för att han skulle bli döv, och han led av kylan i Berlin. Också händernas sporadiska darrande hade redan börjat. Kompositören trodde sig ha reumatism och sockersjuka. Ett par dagars undersökningar på doktor Klemperers klinik gav lugnande och bekanta resultat. Det fanns inga svåra sjukdomar, men vinet måste bytas till citronvatten, enligt vad Sibelius skrev till sin hustru.

"I dag sade professorn till mig att jag inte har sockersjuka. Han undersökte mitt hjärta och mina lungor, min mage, lever och mjälte och allt var i toppform. Jag är en första klassens hypokondriker. Han sade att jag kan leva "till hundra år" med "diet". Det dagliga brödätandet måste begränsas till 100 gram. Han bad mig att äta mindre kött och mera grönsaker. Alltså måste grönsakslandet sättas i skick! Jag rentav saknar sallad, kål mm."

Under de följande åren oroade Sibelius sig över återkommande heshet och halsont. Han behandlade sin hals med penslingar men slutade inte med cigarrökandet eller alkoholbruket. Försvagad allmänkondition och influensa tvingade kompositören att skriva in sig på Diakonissanstalten i januari 1908.

Diakonissanstaltens räkning 16-31.1.1908, 16 vårddagar ā 10,- mk

Axel Carpelan skrev till Robert Kajanus om saken.

När du ser Sibbe, hälsa honom för mig och säg att jag har sett i en dröm att han kommer att dö snart om han inte slutar röka och dricka sprit efter denna svåra sjukdom. Denna sjukdom var säkert en sista varning.

Under våren blev halsont bara värre och i maj upptäckte man en tumör i svalget. Operationen i Helsingfors lyckades bara delvis. Läkarna rekommenderade Sibelius att resa till Berlin och låta sig opereras av geheimeråd Fränkel. Det var svårt att få ihop reskassan på grund av den försämrade skuldsituationen, men i slutet av maj reste makarna Sibelius till Tyskland. Aino skrev till Christian Sibelius:

"Igår var vi igen hos läkaren. Han sade att svullnaden hade lagt sig en aning. Annars var han ganska lakonisk. Till Jannes fråga om sjukdomen var farlig svarade han nej. Om dieten sade han att man får äta allt men att "alkohol skadar er". Om tobak sade han ingenting.
Han verkar förbereda sig för operationen. Janne beordrades att inte äta och han hörde hur Fränkel beordrade dem att ställa allt färdigt för operationen på fredag."

Efter vad Sibelius berättade gjorde geheimerådet 13 resultatlösa försök innan en av hans medhjälpare lyckades rycka bort tumören. Läkarna tänkte att det var möjligt att tumören skulle återkomma. Därför slutade Sibelius dricka alkohol och röka.