I oktober-november blev arkitekten Lars Soncks ritningar och husets stenfot färdiga. Transporterna av material började. Grova furustockar för ytterväggarna, sammanlagt över 5 km, kom från fyra närbelägna gårdar. Även andra trävaror framgår av räkningarna: "Stockar, bjälkar, spiror, trossar, golvbjälkar, spontade brädor, vrakbrädor…"

Byggnadsarbetena startades den 10 februari av 13 timmermän. Arbetet leddes av Rikhard Laine, som blev Sibelius hovbyggare.

Det fanns arbete för timmermännen i över sju månader. Sin sista lön fick de på Sibeliernas flyttningsdag den 24 september. Under byggnadsperioden betalades det lön för "träarbetena" till 31 olika personer. Timlönen varierade mellan 0,85 - 1,35 euro.

De närbelägna gårdarna levererade knappt 40 000 stycken spånor till husets och lidrets tak samt 861 kilo "blånor" och 40 laster med mossa. Renlund skickade järnvara som han hade lovat. Från Wilhelm Andsten från Helsingfors kom kakel och kökets spisugn. Om Sibeliernas framstegsvänlighet skvallrar frakträkningen: "Hämtats från Träskända station 1 st klosett." Från Jokela Tegelbruk hade köpts 11 000 stycken tegel inför sommaren, så husets murningsarbeten kunde starta 28 juni.



Murningsarbetet tog 2 månader. I arbetena deltog ett tiotal olika personer, vilkas timlön varierade mellan 0,85 - 2,5 euro.

Under byggnadsskedet skaffade Sibelius pengar genom att dirigera sin musik i Helsingfors, Åbo, Vasa och Tallinn samt genom att till exempel sälja rättigheterna till Valse triste billigt utan att veta, vilken världshit verket skulle bli. På sommaren 1904 bodde familjen i Tusby på Kylänpää gård, varifrån det var lätt att övervaka byggnadsarbetet. 

Huset var inte färdigt den 24 september när Sibelierna flyttade in. Inrednings-, plåt- och vernissagearbetena höll på till slutet av oktober, och till exempel brunns- och källararbetena fortsatte ännu efter det. Rinnande vatten fanns det inte på Ainola under Sibelius livstid. Huset fick elektricitet år 1919, men elvärmen installerades först på 1960-talet tillsammans med vattenledningen.

På grund av anskaffningen av Ainola blev Sibelius skuldbörda två och en halv gånger större. Köpet av tomten, arkitektens arvoden, byggvaror, arbetslöner mm. kostade över 120 000 euro, medan kompositörens säkra årsinkomster fortfarande var litet över 10 000 euro. Hela skulden var nu över 200 000 euro.