Fempersonersfamiljen Sibelius
flyttade till Ainola med en tjänsteflicka, som fick nöja sig med
ett rum på cirka fem kvadratmeter.
Av barnen var Eva 11 år, Ruth 10
och Katarina knappa 2 år gammal. De första åren gick flickorna
i en hemskola som modern höll. Familjens boningsrum omfattade
nedre våningen, knappa 190 kvadratmeter. Tilläggsutrymme fick
man först sju år senare då övre våningen inreddes för boende.
Efter utvidgningarna av köket och tjänarinnerummet uppgick Ainolas
uppvärmbara bostadsyta till över 330 kvadratmeter. I detta skede
hade familjen fått ytterligare två döttrar: Margareta föddes år
1908 och Heidi under renoveringen av övre våningen sommaren 1911.
Erik Tawaststjerna säger i sin Sibelius-biografi att Ainola är
"en symfoni i trä". Efter flyttningen 1904 var "symfonin"
emellertid i många avseenden annorlunda än i dag, vilket framgår
av en samtida teckning.
Tidskriften Aikas julnummer 1904:
Ainola sett från gården efter den första snön. Kälken skjuts antingen
av Eva eller Ruth. I kälken sitter uppenbarligen den lilla Katarina.
Övre våningen var en oinredd vind dit det kom ljus endast genom
små fönsterrutor. Ainola hade samma färg som sina bjälkar. Det
var först tio år senare som det fick sin ljusa brädpanelfordring.
Pärttaket täcktes med röda tegel år 1932.
Husets farstukvist var ännu liten. Gavelväggen mot gården var
rät, eftersom köket och tjänarinnerummet var mindre än idag. Dörren
till köket öppnade sig mot gården. I husets östra hörna var en
täckt veranda dit man kom via en korridor som ledde till köket.
I verandans plats finns nuförtiden tvättalkoven för Sibelius sista
sov- och arbetsrum samt reservtrapporna till andra våningen.
Inomhusutrymmenas funktion framgår
av årets 1904 planritning.
Planritning över byggnadssituationen
år 1904. Numren i rummen hänvisar till förklaringen nedanom.
Nummerförklaring
2 Lars
Sonck trodde att familjen Sibelius även i framtiden skulle klara
sig med en tjänare och ritade en tjänarskammare på fem kvadratmeter.
Årens 1914/15 renovering fördubblade rummets golvyta.
3 Hallen har varit likadan sedan år 1904.
I samband med renoveringen 1914/15 fick den uppenbarligen sina
nuvarande väggfärgar.
4 Tamburen har varit likadan sedan år
1904. Senast i samband med renoveringen 1914/15 fick den en tapet
5 Köket
var mindre än det nuvarande. Det nuvarande elcentralrummet fungerade
som farstu vars entrédörr öppnade sig mot gården, dvs. mot nordost.
8 Kallskafferiet var på sin slutgiltiga
plats. På 1910-talet ordnade kokerskan Helmi Vainikainen en plats
på dess hyllor för Sibelius nattmat.
9 På förrummets vägg installerades en
telefon i september 1904, och den står kvar ännu idag. Mittemot
köksdörren öppnade sig en ytterdörr mot farstukvisten. Nuförtiden
leder den till trapporna till övre våningen.
13 Ainolas nuvarande sal fungerade både
som gästrum och som Sibelius arbetsrum, dit det fanns bara en
dörr från tamburen. Traditionen berättar att Sibelius hade endast
två önskemål angående huset, en utsikt mot Tusby träsk och en
grön braskamin. Han fick bådadera. Det finns två stycken gröna
braskaminer i huset, och från arbetsrummets fönster öppnade sig
en vy mot träsket. Idag skyms utsikten av träd.
I ytterväggen fanns en dörr som
öppnade sig till trapphuset, genom vilket man kunde komma till
balkongen en halv våning längre ner. De rutmönstrade empiremöblerna
i salen har varit i där sedan 1904.
I början försvårade kölden Sibelius
arbete: till exempel i januari 1905 var morgontemperaturen i rummet
under +10 grader. Luckor mellan bjälkar tätades i februari 1905
med dåligt resultat. Därför fodrade man väggarna som uppenbarligen
även tapetserades i oktober 1907, varpå rummet lämpade sig för
arbete även vintertid. Salen fungerade som Sibelius arbetsrum
från komponerandet av violinkonsertens slutgiltiga version ända
till finslipningen av den fjärde symfonin. Arbetsrummet på andra
våningen blev färdigt hösten 1911.
Ainolas matsal 1915
14 Ainolas matsal har bevarat sitt ursprungliga
utseende. För rummet ritade Sonck även vindtrapporna som man säger
att Aino Sibelius har planerat. Aino planerade även skrubbarna
under trapporna samt rummets ursprungliga möbler som delvis kan
ses i inomhusfotografierna från år 1915. Den nuvarande dörren
till biblioteket existerade inte och ingången till barnkammaren,
dvs. det nuvarande biblioteket, gick från rummet bakom den gröna
brandkaminen.
15 Sibelius sista arbets- och sovrum var
i början föräldrarnas rum. Katarina flyttade dit då övre våningen
blivit färdig år 1911. Sibelius snodde rummet i början av 1940-talet
då han tröttnat på att klättra opp och ned för trapporna.
16 Det
nuvarande biblioteket var barnkammare från vilken Katarina flyttade
till rummet bredvid år 1911. Rummet användes av Margareta och
Heidi ända till 1930-talet. Det blev bibliotek år 1935.