Lidret 1904

Lidret med sina utedass restes samtidigt med huvudbyggnaden. Ainola hade vedeldning ända till 1960-talet. Lidrets pärttak fick tegeltäckning år 1932 samtidigt med huvudbyggnaden.

Bastu 1905


Jean Sibelius och hans grundrenoverade bastu 1927.

I februari 1905 gladde sig Sibelius åt det förlagsavtal som han ingått i Berlin med Robert Lienau. Han hade lovats en tilläggsinkomst på knappt 34 000 euro, om han lyckades komponera fyra omfattande verk varje år. Sibelius skrev till sin hustru:

Vi har haft så sorgliga år redan under 10 år! Nu är det åtminstone säkert! Jag skall bygga en bastu. Berätta det för Laine! Låt honom dra stockar! 

Rödmyllebastun med pärttak reste sig enligt Aino Sibelius bygginstruktioner på tomtens sydligaste spets under slutet av sommaren 1905. Sibelierna fick en bastu jämte en kammare och en tvättstuga. Bredvid huset fanns en brunn med brunnsvängel varifrån vattnet kom byggnaden längs en ränna som Aino Sibelius planerat. Rikhard Laine byggde bastun med hjälp av sju timmermän, en murare och grannens häst. Bada bastu kunde man göra i slutet av oktober. Totalkostnaderna för byggandet ökade så att de motsvarade "arvodet på ett omfattande verk" i Sibelius förlagsavtal, m.a.o. knappa 9 000 euro. Bastun grundrenoverades i mitten av 1920-talet under ledning av byggmästaren Aarne Männikkö, och tegeltaket byggdes år 1932.

Stallet 1912

Sibelierna behövde häst för person- och varutransporter från Järvenpää station samt bl.a. för dyngutkörning till grönsaksland. Ända till år 1911 lånade man mot betalning Aholas häst, men när författare Juhani Ahos familj flyttade till Helsingfors, måste man på Ainola bygga ett stall och skaffa en häst. Stallet med pärttak blev färdigt i början av sommaren 1912 och bakom det halmstöet för grisen Ottiilia ett par år senare. I augusti 1912 köpte Sibelius hästen Vilkku av agronom Lennart Hagelstam från Hindhårs gård. Dottern Ruth mindes senare att inköpsplatsen hade varit Östersundoms gård i vars granne Hagelstam tidigare hade bott.
Ruth använde Vilkku även som ridhäst, ända tills den vrenska hästen kastade henne av ryggen och orsakade hjärnskakning och temporär minnesförlust. Hästen såldes på grund av foderbristen i oktober 1918.
I stallet fanns på 1910-talet även ett hönshus. På sommaren 1914 härskades det av tre vita tuppar: Matti, Pekka och Mikko. En av dem kapade Sibelius en gång från gården till Ainolas nedre våning för att pigga upp barnen. "Vi försökte röra vid den roade och förtjusta i den. Så glömde vi den regniga dagens tristess", erinrade sig dottern Katarina senare

Lekstugan i början av 1910-talet

Ainolas lekstuga byggdes i början av 1910-talet för "snösparvarna", d.v.s. Margareta och Heidi. Den byggdes i skuggan av den stora granen invid den väg som idag leder till graven. Till julen 1915 ersattes den ursprungliga lekstugan av en ny fabrikstillverkad lekstuga som skaffats från Kervo Snickerifabrik.

Ainolas café biljettförsäljning och gårdskarlens bostadshus 1974

Ainolas nuvarande servicebyggnad blev färdig år 1974 på den tidigare tennisplanens plats. Byggnadsritningarna gjordes av Sibelius svärson, arkitekten Aulis Blomstedt.