Resor i hemlandet 1865 - 1952

Sibelius reste mycket i hemlandet: nordgränsen gick längs rutten Karungi-Torneå-Uleåborg-Lieksa. I öster färdades han i Karelen på båda sidorna av den nuvarande gränsen och gav konserter till exempel i Viborg. I väster gav han konserter till exempel i Åbo och Vasa. Finlands sydspets ända till skärgården utanför Hangö var bekant för Sibelius.

Före äktenskapets ingående år 1892 gick Sibelius resor sommartid till Sääksmäki, Lovisa och Åbolands skärgård, samt till Järnefeltarnas sommarställen i Etseri och Tottesund nära Vasa. Efter bröllopet på Tottesund åkte det nygifta paret till Monola gård vid sjön Pielinen för att fira smekmånad (se Levnadslopp). Färden gick via Imatra, efter vilket man antagligen fortsatte vattenledes. På denna tid förgrenade sig den östliga järnvägen till Kuopio och Viborg. Till Karelen sträckte sig banan inte. Sibelius gjorde en avstickare från sin bröllopsresa för att lyssna på runosångare på den nuvarande ryska sidan. Enligt den reserapport som han skrev för universitetet vandrade han rutten Pielinen-Ilomants-Korpiselkä-Suojärvi-Korpiselkä, efter vilket han meddelade "att han rest bort från Karelen".

På 1940-talet berättade Sibelius för sin svärson att han fått idén till sitt verk Nattlig ritt och soluppgång (se Musik) då han red i månskenet från Suojärvi till Värtsilä. Det var en rejäl ritt, ett hundratal kilometer fågelvägen! Sannolikt for Sibelius från Korpiselkä postrutten mot Ladogas strand och utförde en ritt på cirka 30 kilometer från Soanlahti till Värtsilä.

Före byggandet av Ainola tillbringade familjen Sibelius sina somrar i Ruovesi och i Kuopio (1893), på Orismala i Storkyro (1894) och vid Vesijärvi (1895-96). Från och med år 1897 började man tillbringa sommaren i Lojo. Detta fortsatte ännu efter det att Ainola blivit färdigt. Aino Sibelius mor Elisabeth och bror Arvid inhyste familjen Sibelius om somrarna. Under tre somrar besökte familjen också Vederlax (1903, 1905 och 1906) samt Unasjärvi i Kuhmois (1912). Ruth och Heidi var inte med på denna resa. Ruth var i Tyrolen och Heidi i Lojo.

Sibelius arbetade under familjens resor i hemlandet men han gjorde komponeringsresor i hemlandet också ensam. Pianoarrangemanget av den finska versionen av Atenarnes sång blev till på sommaren 1899 i byn Pitkäpaasi i Vederlax dit Sibelius hade anlänt med båt från Helsingfors via Hogland och Kotka. Den produktiva sommaren 1902 tillbringade Sibelius i Tvärminne. Han arbetade med sin fjärde symfoni när han var på Koli med Eero Järnefelt 1909 och även ensam på Järvö i Porkala ett år senare samt i Viborg och Imatra under en resa med Rosa Newmarch.
Sjunde symfonin var säkert i Sibelius tankar redan sommaren 1923 då han vandrade på Åland med Walter von Konow. Han arbetade med en symfoni även i Imatra fem år senare. Det var fråga om ett beställningsarbete, Imatra-symfonin. Projektet genomfördes aldrig.

Sibelius deltog även i sångfester, till exempel i Ekenäs 1891 och Jyväskylä 1899, men det var resorna till hans egna kompositionskonserter som var de ekonomiskt mest lönsamma. Vid sidan om Helsingfors dirigerade Sibelius sina verk även i Vasa, Björneborg, Tammerfors, Åbo och Viborg.

Sitt livs sista resa utanför Ainolas närområden gjorde Sibelius till Helsingfors, antagligen under olympiasommaren augusti 1952. "Sista gången i detta liv", sade Sibelius när han besökte Brunnsparken för att se på sin tidigare bostad.