Oscar Parviainens Bönen till Gud
förde säkert kompositörens tankar till sin dotter Kirsti som dog
år 1900 vid bara drygt ett års ålder. Tavlan kändes på Ainola
under namnet "Barnets död" eller "Det lilla barnets
död". Sibelius gav den namnet "Valse Triste" när
Gunnar Hauch intervjuade honom i Köpenhamn 1924.
Idén till tavlan föddes i Paris januari 1906, när Sibelius spelade
temana "Stor Fest", "Sorgmarsch" och "Bönen
till Gud för Parviainen som en avslutning till många dagars festande
". Parviainen skrev till Sibelius att han skulle ta "den
rödröda och svartsvarta Sorgmarschen" och "underbara
Bönen till Gud" som motiv i sina tavlor. Han förverkligade
motiven att par år senare och skänkte målningarna till Sibelius.
Sorgmarschens namn blev slutligen Begravningsföljet, och den finns
på matsalsväggen.
De teman som inspirerat Parviainen
är högst sannolikt från det på skisstadiet blivna Marjatta-oratoriet
som Sibelius försökte komponera till Jalmari Finnes text. I Finnes
text nämns fest, sorgmarsch och bön. I Finnes plan ber Marjatta
till Gud för att rädda Jesus-barnet, men i tavlan Bönen till Gud
verkar en liten flicka vara föremålet för bönen. Kanske skildrade
Parviainen som kände till familjens skeden verkligen i sin tavla
dottern Kirsti vid vars dödsbädd Aino Sibelius har bett i huset
Mattila i Kervo i februari 1900.
Sibelius tog emot tavlan i början av 1910-talet och placerade
den bakom sitt piano. I början av år 1927 frågade Parviainen Sibelius,
om denne någonsin använde det Bönen till Gud-tema som Parviainen
en gång hört i Paris. Sibelius svarade att det är i hans tredje
symfonis final och ritade även ett notexempel i brevet. Det är
även fråga om en sluthymn som bryter ut i mitten av finalen.
Tavlan togs ner i mitten av 1990-talet, varvid det på baksidan
avslöjades en text på cirka 20 x 70 cm som Oscar Parviainen skrivit
med röd krita: Bönen till Gud. Spegelbilden av texten syns också
som upphöjningar i tavlan, om man tittar på tavlan i den rätta
vinkeln.
På högra sidan av ugnen oppe syns Werner v. Hausens (1870-1951)
oljemålning "Blombuketten". Under den finns Eero Järnefelts
(1863-1937) imponerande gouache av sin syster Aino. Verket är
uppenbarligen från år 1908, troligtvis efter dottern Margaretas
födelse den 10 september 1908.
Ovanför dörröppningen finns Lennart
Segerstråles (1892-1975) "Svanar i dimman" från år 1914.
Historien berättar att Segerstråle sände sin tavla som present
till Sibelius som postpaket.
Till höger om dörröppningen under kransen finns en liten osignerad
oljemålning som föreställer en flicka med flätor på stranden.
Det är Eero Järnefelts ungdomsverk som föreställer hans syster
Aino som uppenbarligen sitter på Kallavesis strand efter 1880-talets
mitt. Verket hamnade hos Wentzel Hagelstam av vilken Sibelius
köpte den i Paris i början av november 1911. Priset var 40 tyska
mark (165 nuvarande euro). Under det finns ett annat intressant
landskap i olja. Axel Gallén (1865-1931, från cirka år 1906 Akseli
Gallen-Kallela) målade den på locket till en cigarrlåda år 1894,
d.v.s. sommaren efter den häftiga Symposion-perioden på Sääksmäki
eller Ruovesi. Verket representerar samma stilperiod som fantasilandskapet
i biblioteket och det Sibeliusporträtt som kallades för Galléns
Saga.
Nedanför de ovannämnda finns ett par 50-årspresenter, Gerda Qvists
(1883-1957) bronsrelief av Jean Sibelius och på golvet Eric O.W.
Ehrströms (1881-1934) järnbeslagna ekkista. I den har lagrats
årets 1915 medborgaradress som innehåller knappt 15 000 namn.
I salens hörn finns en massiv
bronsstaty som John Munsterhjelm (1879-1925) gjort av Sibelius
år 1909. Skulptören formade kompositören till en början i lera
i Berlin i april-maj. Av statyn gjordes åtminstone fyra bronsgjutningar.
Denna gjutning kom till Finland i september som sjöfrakt ("83
kg bronsgods från Berlin"), den andra avgjutningen finns
i Ateneum och de senare två stannade i förlaget Breitkopf &
Härtels ägo. Ainolas avgjutning är lätt att skilja från de andra.
Sibelius dekorerade den flera år senare med en hästsko som han
hittat.
Bakom soffan syns den av skulptören Emil Halonen (1875-1950) modellerade
nerhukade kvinnofiguren från år 1909, som Sibelius fick av konstnären
till 50-årspresent. Till höger finns Albert Edelfelts (1854-1905)
profilbild av Sibelius på hösten 1904.
Edelfelt använde samma motiv i
sin stora fresk i universitets festsal. Fresken föreställer Åbo
akademis invigningsprocession till Åbo domkyrka år 1640, och Sibelius
framträder bland följet. I följet målade Edelfelt även några andra
av sina vänner samt universitetsfolk från professorer till vaktmästaren.
I början av vårterminen 1905 blev verket färdigt och det jämte
modellteckningarna lades fram till påseende för allmänheten. Den
egentliga fresken förstördes i februaribombningarna 1944, men
resultatet av dess restaurering kan ses i universitetets festsal.
Nedanom Edelfelts bild av Sibelius syns ett tuschlandskap av Sibelius'
brorsson Christian Sibelius (1910-1951) från år 1943 och framför
den mörka nothyllan finns keramik av Sibelius' dotter, konstnären
Heidi Blomstedt (1911-1982). Upp till höger om dessa har placerats
två 80-årslyckönskningskransar från 1945, från musikerförbunden
i Sverige och Finland, under vilka finns två 50-årspresenter:
Wilho Sjöströms (1873-1944) oljemålning av Lojo kyrka från år
1905 och Väinö Hämäläinens (1876-1940) landskap från Rom från
samma år.
Till höger om fönstret syns två oljemålningar, båda 50-årspresenter,
Pekka Halonens (1865-1933) "Vinterlandskap" och Victor
Westerholms (1860-1919) "Bokskogen". Mellan antikskåpet
och tamburdörren finns tre oljemålningar, av vilka de övre har
gjorts av Aino Sibelius morbror, Michail Konstantinovitj Clodt
v. Jürgensburg (1833-1902). "Interiören" lär vara från
år 1888, men tillblivelsetiden för "Strandlandskapet vid
Ladoga" är inte känd. Nedanför Clodts verk finns ett av de
få tavlor som köpts till Ainola. Detta "Strandlandskap"
har gjorts av Aino Sibelius bror, Kasper Järnefelt (1859-1941).
Sibelierna köpte den från konstnärens privatutställning i Helsingfors
i maj 1932, och priset var 500 dåtida mark (145 euro).