Matsalens möblemang är
en blandning av gammalt och nytt, men det är i detta rum som det
gamla Ainolas stämning torde ha bevarats bäst. Vägg- och takbjälkarna
är ursprungliga och på många ställen syns ännu bilans spår. Golven
är av omålade plankor.
Rummets nyare möblemang med lampor
skaffades i september-oktober 1939 för Kammiogatans bostad i Helsingfors.
Till inredningen av denna hyresbostad på 205 kvadratmeter användes
ca 70 000 dåtida mark (19 000 euro). Matsalens funkismöbler är
från Stockmann och de har designats av den berömde Werner West
(1890-1959). Möblemanget hamnade på Ainola i december 1942, när
Sibelierna avstod från sin stadslägenhet. Det enkla och strama
bordet och bänken framför fönstret har planerats av Aino Sibelius.
Hon var intresserad av träarbeten och ägde en hyvelbänk redan
i sin ungdom i Kuopio. Väggklockan är Aino Sibelius arv från dödsbon
efter hennes far Alexander. Skåpet i nybarock under klockan kom
från Aino Sibelius mor Elisabeth Järnefelt.
Matsalen domineras av den gröna
öppna spisen, vars färgning har utförts ett tegel åt gången. Krukmakaren
Johan Grönroos som var känd på orten fakturerade 170 dåtida mark
(knappa 600 euro) för arbetet och fick sina pengar den 25 augusti
1904 av Sibelius. I denna öppna spis förstörde Sibelius sina skisser
till åttonde symfonin och uppenbarligen också sina ungdomsverk
i "den stora uppbränningen" på 1940-talet. I spisen
syns krukan i vilken barnbarnen gömde sina tuggummin vilkas smaskande
Aino Sibelius inte tolererade. Krukan har donerats av familjen
Paloheimo.
Två av Soncks förslag till öppen
spis och krukmakaren Grönroos' räkning för teglens färgande.
> Konstverken i
Ainolas matsal