Jean Sibelius njöt av såväl alkohol som tobak på ett sätt som inte alltid kunde anses hälsosamt. Det fanns även poetiska och psykologiska aspekter: cigarrdoften var en av de få minnesbilder som Sibelius hade av sin fader som dött år 1868.

Viner inspirerade honom redan med sin färg: i Rom tyckte han att det guldgula Frascati-vinet var som ”ett ode av Horatius”, och fågelstekens rödvinssås var som bäst först när ”den glada röda färgen i C-dur” hade mognat tillräckligt och blivit ”melankoliskt'” dvs. mörkt.

Sibelius hade en stark fallenhet för synestesi. Klanger, färger, dofter och smaker skapade njutningen tillsammans.