Jean Sibelius samtida i alfabetisk ordning
Achté Emmy f. Strömmer 1850-1924
Mezzosopran, bl.a. stjärnsolist på urpremiärerna av JS’ Kullervo och hans opera Jungfrun i tornet. Den finska operans primadonna redan på 1870-talet, på Göteborgs opera 1878. Eget företag Inhemska operan 1892 i Helsingfors, egna operaregier. Lärare och skolföreståndare på sin mans Lorenz Nikolai Achtés klockar- och organistskola 1900-1922, även andra pedagogiska uppgifter. Hennes mest berömda elever var hennes egna döttrar Aino Ackté och Irma Tervani.
Ackté Aino (ursprungligen Achté) 1876-1944
Sopran, en Finlands mest framgångsrika sångerskor. Studerade under ledning av sin mor Emmy Achté och fortsatte sina studier vid Paris konservatorium. Stjärna på Stora operan i Paris 1897-1904. 1904-1906 på New Yorks Metropolitan Opera med växlande framgång. Gästspel på de flesta betydande operahusen. Karriären kulminerade med de sensationella uppförandena av Salome på Covent Garden i London i början av 1910-talet. Slutade med de utländska uppträdandena redan år 1913 för att hennes röst blivit överansträngd. Det sista uppträdandet i hemlandet 1920. Var med om att grunda den Inhemska operan 1911. Finska Operans direktör 1938-1939. Grundade Nyslotts Operafestival, föreställningar 1912-1916. Uppträdde i JS’ promotionskantat 1894. JS tillägnade Ackté Luonnotar (Naturens dotter) och bl.a. Höstkvällen.
Aho (Brofeldt) Juhani 1861-1921
Författare. JS’ vän och granne. Hörde till Elisabeth Järnefelts ”salong” och förälskade sig i Elisabeth, kurtiserade även Aino Järnefelt utan resultat. Hustru konstnären Venny Soldan-Brofeldt. Var med om att grunda Päivälehti och var en av Helsingin Sanomats ordinarie medarbetare. De mest kända verken bl.a. Rautatie (Järnvägen), Papin tytär (Prästens dotter), Hellmanin herra (Herr Hellman), Yksin (Ensam), Lastuja (Spånor), Panu och Juha. Trots sina löften komponerade JS inte en opera på basen av det libretto som Aino Ackté skrivit av Ahos roman Juha.
Amerikansk alt. Den legendariska sångerskan hade en omfattande repertoar från Händel till Sibelius och från negrospiritualer till Schubert. JS tillägnade sin sång Solitude till Anderson.
Filosofie doktor, musikforskare, JS’ vän. Professor i musikvetenskap och folkdiktsforskning vid Åbo Akademi 1926, rektor 1929-1936. Grundare av Sibelius-museet i Åbo. Ofullbordad biografi om JS. Publikationer bl.a. Den unge Pacius, Johanna von Schoultz, Jean Sibelius i Amerika.
Hovrättsråd, JS’ barndomsvän i Lovisa.
Aspelin-Haapkylä Eliel 1847-1917
Professor i estetik och moderna folkens litteratur vid Helsingfors universitet 1892-1908, teater- och litteraturkritiker, föreståndare för Finska Litteratursällskapet 1893-1903, ordförande för Nationalteaterns förvaltningsråd 1905-1915; förlänades statsrådets värdighet 1908. Finländska teaterns historieskrivare. Gammalfinsk kulturpåverkare och en bekant till JS.
Brittisk kompositör och kapellmästare, JS’ vän. Den nya musikens förkämpe. Inbjöd JS till hans första besök i Britannien och dirigerade ofta hans verk. Bantock har komponerat bl.a. körverket Omar Khayyám, två körsymfonier och Hebridean Symphony.
Brittisk kompositör. Tog starka intryck av JS. Pianist Harriet Cohens älskade, en bekant till JS. Verk: bl.a. Tintagel och sju symfonier.
Tysk kompositör. JS’ lärare 1889-1890 i Berlin. Ledare av Berlins kungliga domkyrkokör. Den tyske kejsarens Vilhelm II:s förtrogne i musikaliska frågor. Beundrade Bach och komponerade bl.a. kyrkomusik.
Bergman Erik f. 1911
Kompositör. Studerade bl.a. under ledning av Erik Furuhjelm och Ilmari Hannikainen vid Helsingfors konservatorium. Fortsatte sina studier i Berlin i slutet av 1930-talet, sedan i Wien och vid Vatikanens musikakademi och bl.a. i Schweiz ända till 1950-talet. Ledare för Helsingfors katolska kyrkas kör 1943-1950, Akademiska Sångföreningens dirigent 1950-1969, Sällskapet MM:s dirigent 1951-1978, professor i komposition vid Sibelius-Akademin 1963-1976. Kritiker från år 1938 ända till 1980-talet bl.a. på Hufvudstadsbladet. Akademiker. Modernismens banbrytare. Började sin dodekafoniska period år 1952 och gick över till en friare, koloristisk och improvisatorisk stil på 1970-talet. En av de mångsidigaste och skickligaste kompositörerna i Finlands musikhistoria. En mycket omfattande produktion: bl.a. Rubayat, Aton, Colori ed improvisazioni, Lapponia och operan Det sjungande trädet.
Burmester Willy 1869-1933
En av sin tids största violinister. Andre konsertmästare i Kajanus orkester 1892-1895. Övade in Paganinis Kapriser i Helsingfors och gjorde sitt internationella genombrott med dem. Vänskapsbanden med JS bröts, när JS trots sina löften inte lät Burmester uruppföra sin violinkonserts första – och inte ens andra version.
Busoni Ferruccio 1866-1924
En av sin tids största pianister, en kapellmästare som försvarade den nya musiken, kompositör. Undervisade vid Helsingfors musikinstitut 1888-1890. JS’ vän.
Cajander Paavo 1846-1913
Diktare, lektor i finska vid Helsingfors universitet 1886-1888 och 1890-1912. Diktare av Kröningskantaten, Den befriade drottningen och sången För fosterlandet; fick utkastet till operan Veneen luominen (Båtens skapelse) av Sibelius men skrev inget libretto på basen av det.
Carpelan Axel 1858-1919
JS’ mecenat och vän. Den utfattige baronen skaffade ekonomiskt stöd åt JS från sina egna förmögna vänner. Carpelan var en betydande musikkännare, vars råd bl.a. JS och Robert Kajanus ofta följde. Det var till Carpelan som JS skrev många av sina mest detaljerade brev om kompositionsarbetet.
Pianist, JS’ vän. Till Cohens vänkrets hörde många av tidens ledande musikpersonligheter, såsom hennes älskade Arnold Bax, kapellmästaren Henry Wood, författaren och kritikern George Bernard Shaw och kompositören Béla Bartók som tillägnade pianostycken till Cohen.
Sibelius lärare i violinspel. Fick sparken från musikinstitutet på grund av opassande beteende. Skrev till Sibelius ännu 1922 och bad honom att ordna en tjänst åt sig i Helsingfors.
Tyskfödd brittisk kompositör. Skrev i romantisk och poetisk stil. Mötte JS bl.a. 1912 i Birmingham och sade att JS’ verk var ”för komplicerade och beräknande”. Skrev bl.a. rapsodin Grigg Fair, In a Summer Garden, körverket Appalachia och A Mass of Life till ord av Nietzsche.
Kritiker på New York Times , JS’ vän. Livlig korrespondens med JS 1927-1955. Downes skrev om Sibelius musik redan i Boston Post under åren 1907-1922 och träffade JS i Norfolk år 1914. På 1920-talet flyttade han över till New York Times där han fortsatte som JS’ entusiastiska apostel och ådrog sig modernisternas vrede genom att bittert kritisera Stravinsky, Mahler och Schönberg och deras elever. För Downes var JS en guda- och fadersgestalt. Downes’ insiktsfulla kritiker ingick hade inslag av persondyrkan som irriterade de intellektuella.
Ekman Ida 1875-1942
Sopran, JS’ betrodda sångerska vilken kompositören tillägnade flera av sina sånger. Förlorade sin röst på 1920-talet och koncentrerade sig på undervisningsuppgifter.
Pianist, kapellmästare, pedagog. Lärare i pianospel vid Helsingfors musikinstitut från år 1895 och föreståndare under åren 1907-1912, Åbo Musikaliska Sällskaps kapellmästare 1912-1920. Uppträdde i Europa bl.a. med sin hustru, sångerskan Ida Ekman.
Ekman Karl (den yngre) 1895-1962
Ida och Karl Ekmans son. Skrev en Sibelius-biografi år 1935 på basis av tio långa intervjuer. JS blev indignerad över biografin, vars talrika fel han enligt sina egna ord inte hade tid att korrigera, fast han fick se korrekturen. Ekman utökade sin biografi betydligt för den nya upplagan år 1956, korrigerade felen och ändrade vissa punkter uppenbarligen på grund av JS kritik.
Englund Einar 1916-1999
Kompositör, pianist. Lektor vid Sibelius-Akademin 1957-1981. Komponerade bl.a. sju symfonier, två pianokonserter samt balett- och filmmusik. Efter andra världskriget blev Englund en av Finlands mest betydande kompositörer.
Ansedd diktare vars Arbetarmarsch och dikt I morgondimman Sibelius tonsatte. Sibelius försökte få Erkko skriva librettot för operan Båtens skapelse, men samarbetet gav inte resultat, varför Sibelius vände sig till Paavo Cajander. Även Cajander lämnade uppgiften, och operan komponerades aldrig.
Det finländska musiklivets stora pionjär. Född i Danzig. Musiklärare vid Helsingfors universitet 1871-1896, Nikolajkyrkans organist 1870-1913, Finska operans kapellmästare 1873-1879. Komponerade bl.a. kyrkomusik och manskörssånger. Kritiker.
Faltin Richard (den yngre) 1867-1952
JS’ musikerkamrat under slutet av 1880-talet. Kirurg, medicine doktor. Uppgifter som militärkirurg och FRK:s ambulanschef bl.a. i Manchuriet år 1905 och i första världskriget 1914-1917. Propedeutiska kirurgiska klinikens chef 1917. FRK:s ordförande 1919. Flera medicinska publikationer bl.a. inom militärkirurgin.
Favén Antti 1882-1948
Målare, JS’ vän. Målade flera porträtt av JS.
Finne Jalmari 1874-1938
Finlands nationalteaters regissör och direktör. Dramatiker. Den andra författaren till tablåerna på Pressens dagar 1899, regissör till Armas Järnefelts skådespel Döden (som inkluderade Sibelius musik) 1903, skrev texten till Scoutmarschen. Marjatta-oratoriets textförfattare. Skrev bl.a. skådespelet Pitkäjärveläiset och den komiska romanserien om herrskapet Kiljunen.
En av de mest betydande kritikerna i Finlands musikhistoria. Skrev bl.a. i Nya Pressen. I Sydamerika 1908-1921. Kanske av språkpolitiska orsaker inställde sig Flodin reserverat till Sibelius’ kompositioner med Kalevalamotiv och sablade ner speciellt Lemminkäinen-sviten och violinkonserten. Trots allt uppskattade Sibelius Flodin som kritiker.
Baryton, sångpedagog, presenterade JS för Pauline Lucca och dennas salong i Wien år 1891. Professor i solosång vid Wiens konservatorium 1894-1925.
Kapellmästare, kompositör. Under åren 1940-1960 dirigerade Fougstedt Radiokören, som han själv grundat, samt Radioorkestern, sedermera Radions symfoniorkester 1944-1960. Undervisade vid Helsingfors konservatorium (Sibelius-Akademin) i musikteori från år 1932 och körledning från år 1936. Verk: bl.a. två symfonier, Passacaglia för orkester, Trittico sinfonico och den mycket populära Romansen från filmen Katarina och greven på Munksnäs.
JS’ lärare i Wien 1890-1891. Kompositör, lärare vid Wiens konservatorium. Den betydande pedagogens elever var bl.a. Gustav Mahler och Hugo Wolf.
Kompositör, musikskribent. JS’ elev i orkesterskolan från och med 1893. Fortsatte sina studier vid Helsingfors musikinstitut och bl.a. i Wien under ledning av Robert Fuchs. Lärare i komposition och musikteori vid Helsingfors musikinstitut, senare konservatorium, under åren 1907-1935; även andra undervisningsuppgifter. Furuhjelm började traditionellt, men komponerade förvånansvärt moderna verk på 1920-talet. Fick färdig en biografi om JS år 1916. Skrev om musik i många finlandssvenska tidningar.
Gallen-Kallela Akseli (till ca år 1906 Axel Gallén) 1865-1931
Målare, JS’ vän. Studerade bl.a. i Paris vid Académia Julien och Atelier Cormon under åren 1884-1889. Konstnärssällskapets ordf. 1911-1913, riksföreståndare Mannerheims adjutant 1919. På 1880-talet realistiska målningar om folkliv, t.ex. Gumma med katt. På 1890-talet mästerverk med Kalevala-motiv , bl.a. Aino, Smidandet av Sampo, Lemminkäinens mor och Kullervos förbannelse. Även verk som ansågs vara symbolistiska och som väckte anstöt, såsom Symposion (1894) som avbildar JS och vännerna som filosoferar vid flaskor, samt Ad astra. 1900 takfreskerna i Finlands paviljong på världsutställningen i Paris. 1901-1903 freskerna i Juselius gravkapell i Björneborg. En ny skapande period i Afrika 1909-1910. I Förenta Staterna och Mexico 1923-1926. Under sina sista år arbetade han bl.a. med Nationalmuseets fresker och Stor-Kalevalas illustrering. Gallen-Kallelas båda ateljéhem, Tarvaspää i Esbo och Kalela i Ruovesi, är idag museer och utställningsutrymmen.
En ungerskfödd kompositör vars största framgång var operan Drottningen av Saba 1875. Sibelius lärare i Wien 1890-91. Nämner inte Sibelius i sina memoarer.
Kritiker på Manchester Guardian och Daily Telegraph. Komponerade även själv bl.a. tre operor. Grays Sibeliusbok från år 1931 lovprisade kompositören så okritiskt att motreaktionen var oundviklig. Berättar roligt om JS i sina memoarer.
Hagman Lucina 1853-1946
JS’ i ordningen andra lärare i Tavastehus finska förberedande skola, vars föreståndare hon var 1875-1886. Helsingfors finska samskolas föreståndarinna 1886-1899. Flera riksdagsledamotperioder från och med år 1907. Ordförande för bl.a. Unionen kvinnosaksförbundet 1892-1907. Författare till flera pedagogiska böcker och Minna Canths biografi. Den 9-årige JS’ ”första kärlek”.
Halonen Pekka 1865-1933
Målare, JS’ vän och granne på Halosenniemi i Tusby. Halonen är en av de mest betydande landskapsmålarna i Finlands konsthistoria. Gjorde altartavlor till kyrkor i S:t Michel, Karstula, Kotka och Jorois. Hustrun Maija Halonen spelade pianostycken och arrangemang med AS fyrhändigt. Sonen Antti Halonen skrev bl.a. en bok om livet i Tusby konstnärskoloni. Idag är Halosenniemi ett hemmuseum.
Forskare, estetiker, JS’ vän. Professor i estetik och moderna folkens litteratur vid Helsingfors universitet under åren 1910-1937. Publikationer: bl.a. The Origins of Art 1900, Det estetiska livet 1913.
JS’ skolkamrat i Tavastehus. Redaktör på Uusi Suometar, reseskildrare och den finländska fotograferingens pionjär.
Kajanus Robert 1856-1933
Kapellmästare, kompositör, JS’ vän. Studerade musik i Helsingfors, Leipzig och Dresden. Grundade Helsingfors filharmoniska sällskaps orkester (senare Helsingfors stadsorkester) 1882, orkesterskola 1885 och symfonikör 1888. Framförde JS’ verk flitigt i Finland och utomlands, gjorde de första skivinspelningarna av JS’ orkesterverk i början av 1930-talet. Vann JS i tävlan om Helsingfors universitets musiklärartjänst och skötte tjänsten 1897-1927. Kompositioner: bl.a. Kullervos död, Aino, Sinfonietta och De finska rapsodiernakallis 1-2.
Kari Aino 1893-1972
Ainolas husa 1911-1968. Skildrar Ainolas vardag i sin dagbok av vilken endast korta avsnitt har publicerats.
Studerade under JS’ ledning vid orkesterskolan. Kritiker på Päivälehti 1896-1899. Kritiker och redaktionssekreterare på Uusi Suometar 1899-1918 och på Helsingin Sanomat 1919-1945. Katila tonsatte ett par ypperliga sånger för manskör. Som tidningsman behärskade Katila såväl planeringen av tidningens layout, förmedlandet av strejknyheter som skrivandet av konsertrecensioner.
Kompositör, körledare, kritiker. Studerade violinspel och teori under JS’ ledning vid Helsingfors musikinstitut från år 1894. Fortsatta studier bl.a. i Berlin. Undervisade vid Helsingfors musikinstitut bl.a. i musikhistoria och körledning 1910-1920. Finlands alla tiders största körledare. Dirigerade Ylioppilaskunnan Laulajat 1898-1902, 1904-05 och 1907-1927, Suomen Laulus manskör 1900-1907 och blandad kör 1907-1942 och bl.a. Laulu-Miehet 1916-1920. En skarptungad och lättfattlig kritiker på bl.a. Uusi Suomi 1919-1945. Hans mest kända verk torde vara Oi Kallis Suomenmaa, dessutom har han komponerat orkesterverk, flera körverk, och andlig musik.
Kokkonen Joonas 1921-1996
Kompositör, pianist, pedagog. Kokkonen studerade vid Sibelius-Akademin under ledning av Ilmari Hannikainen, Sulho Ranta och Selim Palmgren. Han undervisade vid samma institut som lektor i musikteori och -historia 1950-1959 och som professor i komposition 1959-1963. Elever bl.a. Aulis Sallinen och Paavo Heininen. Kritiker på bl.a. Ilta-Sanomat och Uusi Suomi. Det finländska musiklivets kraftgestalt: långvarig ordf. för Finlands Kompositörer, Finlands symfoniorkestrar och Teosto. Verk: bl.a. fyra symfonier, Musik för stråkar, Sinfonia da camera, … durch einen Spiegel … och den mycket populära operan Viimeiset kiusaukset.
Sibelius närmaste barndomsvän, överste Johan Emil von Konows son, lärare och historiker. Intendent för Åbo slott, valdes till direktör för Åbo historiska museum 1896.
Kompositör, JS’ elev. Kotilainen var lärare i musikteori vid Helsingfors musikinstitut 1910-1936 och undervisade även i orkesterskolan. Musikkritiker bl.a. på Päivälehti och Helsingin Sanomat. Komponerade bl.a. den populära julsången Sparfven om julmorgonen samt flera kantater och andra körverk.
Koussevitzky Serge 1874-1951
Kapellmästare, kompositör. Spelade kontrabas som solist och i Moskvas operaorkester 1894-1897, dirigerade sin egen orkester i Ryssland 1910-1918, ett eget orkesterföretag i Paris 1921-1928. Ledde Bostons symfoniorkester till världsberömmelse som dess överkapellmästare 1924-1949. Ledde den betydande sommarfestivalen i Tanglewood 1937-1951. Gjorde beundrade Sibelius-skivinspelningar. JS lovade sin åttonde symfonis urpremiär åt honom.
Kompositör, bekant till JS. Studerade vid Leipzigs konservatorium 1886-1890. Filosofie doktor 1900. Betydande musikforskare och folkmusiksamlare. Tävlade med JS om tjänsten som Helsingfors universitets musiklärare 1896-1897, men blev inte vald. Krohn var docent i musikhistoria och -teori vid Helsingfors universitet 1900-1918 och extraordinarie professor i musikvetenskap 1918-1935. Utvecklade ett musikteoretiskt system med vars hjälp han analyserade bl.a. Sibelius symfonier på ett sätt som kompositören inte accepterade. Krohn ansåg att JS i grunden var en programmatisk kompositör.
Kuula Toivo 1883-1918
Kompositör, JS’ elev. Studerade vid Helsingfors musikinstitut 1900-1903 under ledning av Wegelius, fortsatte studierna 1906 och blev JS’ elev på våren 1908. På våren innebar pianotrion ett genombrott i Finland. Fortsatta studier i Italien, Leipzig och Paris. 1911 kompositionskonsert där bl.a. Merenkylpijäneidot och Orjan poika väckte entusiasm. Kapellmästare i Uleåborg 1910-1911, biträdande kapellmästare i Kajanus orkester 1912-1915 och i Viborg 1916-1918. Komponerade flera populära sånger för sin andra hustru Alma Silventoinen, bl.a. Tuijotin tulehen kauan, Syystunnelma, Aamulaulu och Marjatan laulu. Dödades på våren 1918 i inbördeskrigets efterspel. Andra verk bl.a. Stabat mater, Virta venhettä vie, Häämarssi och Lampaan polska.
Leino Eino 1878-1926
En av Finlands mest populära och betydande skalder, en bekant till JS. Kåsör och kritiker på Päivälehti och Helsingin Sanomat 1899-1914. Verk: bl.a. diktsamlingarna Helkavirsiä I-II, Talviyö och Tähtitarha samt memoarverket Elämäni kuvakirja. JS tonsatte Leinos Maan virsi. Leino tillägnade JS bl.a. dikten Hirvi lähteellä.
JS’ lärare i violinspel i Tavastehus under åren 1881-1885. Militärkapellmästare.
JS’ privatsekreterare från år 1938. Skrev bl.a. verken Jean Sibelius ja hänen Ainolansa, Nuori Sibelius och Järvenpään mestari.
Spelade i en kvartett med JS och Christian Sibelius under slutet av 1880-talet. Professor vid Helsingfors universitet 1903. Betydande finländsk matematiker.
Kompositör, ledde Kansallis-Kuoro 1915-1947 och beställde kantaten Oma maa av JS på vårvintern 1918. Musiklärare vid Helsingfors Finska normallyceum 1916-1952, Johanneskyrkans organist 1926-1958, lärare vid Helsingfors klockar-organistskola, sedermera kyrkomusikinstitut, 1914-1951, och föreståndare för institutet 1923-1951. Komponerade uppskattad kyrkomusik, bl.a. Juloratoriet 1945 vars framförande länge hörde till Helsingfors jultraditioner.
Madetoja Leevi 1887-1947
Kompositör, studerade under ledning av JS under åren 1908-1910. Fortsatta studier i Paris. Inhemska orkesterns biträdande kapellmästare 1912-1914, Viborgs orkesterförenings kapellmästare 1914-1916, lärare vid Helsingfors musikinstitut 1916-1939. Kritiker på Helsingin Sanomat 1916-1932. Madetoja var sin tids populäraste och mest uppskattade orkesterkompositör efter JS. Verk: bl.a. operorna Pohjalaisia och Juha, tre symfonier och balettpantomimen Okon Fuoko. Flera högklassiga körverk.
Mahler Gustav 1860-1911
En av sin tids största kompositörer. Mötte JS 1907, men blev inte förtjust i Valse triste och Vårsången. JS tog flyktiga intryck av Mahler vid tiden för In memoriams komponerande men talade senare nedvärderande om kompositören. Mahler var en briljant kapellmästare som dirigerade bl.a. Wiens hovopera 1897-1907 och Wiens filharmoniker 1898-1901. Komponerade nio högklassiga symfonier och fina sångcykler, såsom Lieder eines fahrenden Gesellen och Kindertotenlieder. Andra betydande verk är bl.a. Das Lied von der Erde.
Kompositör, musikhistoriker. JS’ frimurarbroder, betydande Sibeliusforskare. Marvia var bl.a. som Musik Fazers förlagschef 1946-1980. Förnyad upplaga av Sulho Rantas ’Finlands kompositörer’ 1965-1966. Redaktör för Pieni musiikkilehti 1961-1979. Helsingfors stadsorkesters historia 1993 med Matti Vainio. Avhandling Sibeliuksen rituaalimusiikki (Sibelius ritualmusik) i frimurarnas forskningsloge Minervas publikationsserie 1984.
Menuhin Yehudi 1916-1999
Violinist, kapellmästare. Nådde världsberömmelse redan som underbarn i knäbyxor. Studerade bl.a. för Louis Persinger och George Enescu. Träffade JS år 1955. En av 1900-talets berömdaste musiker.
Merikanto Aarre 1893-1958
Kompositör, bekant till JS, Oskar Merikantos son. Merikanto studerade för Reger i Leipzig 1912-1914 och höll en lovande kompositionskonsert i Helsingfors 1914. Merikanto visade sig dock vara för progressiv för Helsingforspubliken och musikbeslutsfattarna: hans stora mästerverk, operan Juha blev färdig 1921-1922 men framfördes inte under hans livstid. På 1930-talet återvände Merikanto till traditionellare kompositionsbanor och fick uppskattning som Sibelius-Akademins professor i komposition från år 1951. Verk: bl.a. Lemminkäinen, Pan, operan Juha, Schott-konserten, tre symfonier, Symfonisk studie och tre pianokonserter.
Merikanto Oskar 1868-1924
Kompositör, organist, kritiker på Päivälehti och Helsingin Sanomat , en bekant till JS. Komponerade mästerliga små, folkliga sånger. Skrev även den första finskspråkiga operan Pohjan neiti. Andra operor Elinan surma och Regina von Emmeritz. Lärare i Helsingfors klockar-organistskola 1889-1914. Nya kyrkans (nuvarande Johanneskyrkans) organist 1892-1924.
Betydande engelsk musikkännare och musikskribent, JS’ vän. Newmarch var värdinna för JS besök i Britannien och brevväxlade med JS och AS. Skrev en liten introduktionsbok om Sibelius redan 1906 och samlade minnen av sin vänskap med JS till en bok A Short Story of a Long Friendship 1939.
Ormandy Eugene 1899-1985
Kapellmästare. Överkapellmästare för Philadelphias symfoniorkester 1938-1980.
Kompositör, konsertpianist, en bekant till JS. Studerade under Wegelius ledning 1895-1899 och fortsatte sina studier i Berlin. Ledare av Ylioppilaskunnan Laulajat 1902-1904 och 1927-1928, Åbo Musikaliska Sällskaps kapellmästare 1909-1912, kritiker på Päivälehti i början av seklet och på Hufvudstadsbladet 1930-1951. I början av 1920-talet tog han emot den professur i komposition vid Eastman School of Music i Rochester i Förenta Staterna som Sibelius avslagit och skötte tjänsten i fem år. Pianospelslärare vid Helsingfors konservatorium 1929, professor i komposition vid Sibelius-Akademin år 1939. Framstående pianist. Komponerade fem populära pianokonserter på grund av vilka han i den internationella kritiken började kallas ”Nordens Chopin”. Andra verk: bl.a. operan Daniel Hjort och kantaten Turun lilja. Första hustrun Maikki Järnefelt-Palmgren.
Parviainen Oscar 1880-1938
Målare. Skänkte fem av sina verk till Sibelius. Av dessa är Begravningståget och Bönen till Gud fortfarande på Ainola, resten hos döttrarnas avkomlingar. JS kallade tavlan Bönen till Gud för Valse triste.
JS’ nära vän, författare. JS’ studiekamrat på Helsingfors musikinstitut 1886-1889, pianisten Ferruccio Busonis elev. Debutromanen En bok om en människa skildrade indirekt Paul och dennes vänskap med JS 1891. Samarbetade senare med JS som skrev bl.a. musiken till Pauls skådespel Kung Kristian II. Några skådespel hade internationell framgång.
Rautavaara Einojuhani f. 1928
Kompositör. Studerade vid Sibelius-Akademin under Aarre Merikantos ledning och kompletterade sina studier i Förenta staterna och bl.a. i Ascona och Köln. Rektor vid Kottby musikinstitut 1965-1967, lektor vid Sibelius-Akademin 1966-1971, konstnärsprofessor 1971-1976, professor i komposition vid Sibelius-Akademin 1976-1991. Kritiker på Ilta-Sanomat 1963-1966. Mötte JS’ två gånger på 1950-talet. En av sin generations mest uppskattade och mångsidiga kompositörer, betydande internationell framgång under senare hälften av 1990-talet. Verk: åtta symfonier (den åttonde hade urpremiär i Philadelphia på våren 2000), flera operor, t.ex. Thomas, Vincent, Auringon talo och Aleksis Kivi samt bl.a. konserten Cantus Arcticus för fåglar och orkester.
Kapellmästare för och violinist i Tavastehus normallyceums elevorkester. Son till kapellmästare Gustaf Ringvall. Studerade till en början i S:t Petersburg och flyttade till Tavastehus 1880. ”Rinkvallin Aku” ansågs vara en ännu skickligare musiker än Sibelius, men tack vare sin flytande ryska blev han senatens övertranslator och efter självständigblivandet direktör för statsrådets översättningsbyrå.
Sibelius första lärare. En nära vän till familjen Sibelius i Tavastehus. Grundade en svenskspråkig förberedande skola i Tavastehus år 1865. Undervisningsuppgifter även på andra läroanstalter.
Schnéevoigt Georg 1872-1947
Kapellmästare, Robert Kajanus’ ärkefiende. S började som cellist och var kapellmästare i Riga och dirigent för Kaim-orkestern i München i början av seklet. Grundade Helsingfors symfoniorkester 1912 och dirigerade Helsingfors stadsorkester med Kajanus 1914-1916 och som Kajanus efterträdare 1932-1941. Kapellmästare även bl.a. i Stockholm och ledare för Los Angeles filharmoniker. Den virtuosa och impulsiva maestron var inte alla till lags, men JS berömde det musikantiska i honom.
Kapellmästare, JS’ vän, även pianist och kompositör. Finska operans kapellmästare 1927-1944, kapellmästare för Helsingfors stadsorkester 1944-1950 och dirigent för Lahtis stadsorkester från år 1951. Komponerade musik till 34 filmer, bl.a. Sockenskomakarna och Sju bröder. Skrev ett varmhjärtat Sibeliana-häfte med drag av personkult år 1945.
Lärare vid Liikemiesten kauppaopisto (Affärsmännens handelsinstitut). Axel Gallen-Kallelas svåger och JS’ kassör 1898-1908. Gick även i borgen för JS’ skulder.
Tenor, JS’ vän och frimurarbroder. Sola var stiftande medlem av Inhemska operan 1911 och arbetade på Finska operan som tenor och regissör 1911-1949. Sola översatte flera libretton och sånger. Framförde flitigt JS’ sånger, bl.a. frimurarmusik.
Svensk kompositör, kapellmästare och pianist, JS’ vän. Stenhammar var konstnärlig direktör för Göteborgs orkesterförening under åren 1907-1922 och framförde ofta verk av Sibelius som tillägnade honom sin sjätte symfoni.
Violinist, en av sin generations mest inflytelserika konstnärer. Mötte JS 1951. Stern har även fått anseende som upptäckare och beskyddare av unga begåvningar. Till exempel Itzhak Perlman, Pinchas Zukerman, Gil Shaham, Yefim Bronfman, Yo-Yo Ma och Midori har hört till ”Stern Gang”.
Amerikansk miljonär, grundade Norfolks musikfest, betydande konstmecenat. Beställde Okeaniderna av JS och inbjöd denne att dirigera sin musik i Norfolk 1914.
Betydande litteraturforskare, Finlands ambassadör i Sverige. JS’ vän och beskyddare.
JS’ musikervän, dotter till Tavastehus stadsläkare Theodor Tigerstedt. Spelade kammarmusik med JS i Tavastehus under åren 1882-1885. Helsingfors musikinstituts första kvinnliga studerande i violinspel 1883-1890. Lärare i violinspel vid musikinstitutet 1893-1904.
Kompositör, estetiker, författare. JS’ privatelev 1916. På basen av sina lektioner skrev han en dyrkande skildring Sibelius: A Close Up 1937 ett par årtionden efter lektionerna. Boken väckte en stark motreaktion hos bl.a. Adorno, vars förkrossande kritik inverkade skadligt på tyska kritikers attityder mot JS’ musik. Von Törne höll kompositionskonserter 1917, 1918 och 1921. Verk: bl.a. sex symfonier, den symfoniska dikten Kung Fjalar samt en pianokonsert. 14 verk om kulturhistoria och estetik.
JS’ kompositionselev, kompositör och pedagog. Musiklektor vid Raumo seminarium, skolstyrelsens första inspektör av sångundervisning år 1919. Verk: Musiikin historia pääpiirteissään 1907, Koulun laulukirja 1913. Betydande och lustiga sånger för manskör, huvudverk Loitsu från år 1902.
Vainikainen Helmi 1885-1979
Kokerska på Ainola sedan november 1907.
Pianist. Gjorde en framgångsrik internationell karriär genom att konsertera bl.a. med sångerskan Marian Anderson. Berättar i sina memoarverk om möten med Sibelius.
Violinist, JS’ renskrivare. Spelade i Kajanus orkester 1893-1900 och 1910-1911. Renskrev åttonde symfonins början, eventuellt hela verket. Bodde 1923-1943 i samma kvarter där JS’ bostad på Kammiogatan var belägen under andra världskriget.
Väisänen A. O. (Armas Otto) 1890-1969
Filosofie doktor, Kalevalasällskapets byråchef, docent vid Helsingfors universitet. Etnolog, bl.a. folkmusiksamlare och -forskare, bekant till JS. Andra hustrun Kirsti Gallen-Kallela, Akseli Gallen-Kallelas dotter.
Wasenius Karl Fredrik 1850-1920
JS’ medmusiker i Helsingfors musikinstituts stråkkvartett, Hufvudstadsbladets långvariga kritikersignatur Bis. Förläggare av scenmusiken till Kung Kristian II och vissa andra av JS verk. Hans förlag gick emellertid i konkurs. Gemensamma växlar med JS. Yttrade sig ofta spydigt om verk från JS’ mittperiod och om JS’ talanger som kapellmästare.
Wegelius Martin 1846-1906
JS’ kompositionslärare 1885-1889. Den finländska musikundervisningens största pionjär. Studerade vid Helsingfors universitet, Leipzigs konservatorium och i München. Grundade Helsingfors musikinstitut 1882 och ledde det ända till sin död. Som elever även bl.a. Armas Järnefelt, Erkki Melartin, Selim Palmgren, Toivo Kuula. I sina kompositioner tog W. intryck av wienerklassikerna och Wagner. Skrev rikligt med pedagogisk litteratur och bl.a. Den västerländska musikens historia.
Medicine och även filosofie doktor, professor i husdjurslära vid Helsingfors universitet 1910. Riksdagsledamot 1919-1922, flera medicinska publikationer bl.a. om C-vitaminets verkningar. Von Wendt studerade under ledning av JS i orkesterskolan. Senare skrev von Wendt alkoholrecept till JS under förbudslagen och vitaminkurer på 1940-talet.
Wettenhovi-Aspa (f.d. Wetterhof-Asp) Sigurd 1870-1946
En omstridd målare och säregen språkforskare som ansåg finskan vara alla språks stamform. JS’ excentriske vän.
Brittisk kapellmästare, grundare av de berömda promenadkonserterna (Proms) i London. Proms började 1895 i Queen’s Hall och förflyttades till Royal Albert Hall år 1941. Stabiliserade den numera allmänna orkesterordningen där de andra violinerna står bredvid de första till vänster om kapellmästaren. Dirigerade ofta verk av S.
Zilliacus Henrik Wilhelm 1857-1919
JS’ öronläkare. Denne uppbackare av jägarrörelsen uppmuntrade JS att komponera Jägarmarschen.