Från år 1561 Clodt von Jürgensburg. Introducerad på Stockholms riddarhus med numret 126 år 1719, senare även med numren 53 och 17 i Riga och Reval.
Enligt forskaren Heikki Vuorimies var förfäderna till Aino Sibelius mor tyskar och härstammade från Westfalen vid övergången mellan 1300- och 1400-talet. Den ryske forskaren Georgi Clodt börjar längre bak. Han förmodar att släktens namn är en förkortning av ordet Claudius och härstammar från Julius Caesars tider från Lombardiet. Därifrån skulle det ha följt med legionärerna till trakterna kring nuvarande Köln då soldatveteranerna koloniserade Rhens stränder. På ifrågavarande plats fanns en gång Claudius Agrippas koloni. Antagandet kan stämma, för namnet Clodt förekommer redan i de tidigaste skrivna källorna i trakten.
Som en stamfader till Clodt-släkten nämns den i början av 1400-talet födde Johan Clodt, som ägde gården Nartelen nära nuvarande Münster i grevskapet Marks i Westfalen i Tyskland. Hans son (?) Roleff flyttade till Reval år 1515. Roleff Clodt kan ses som stamfadern till släktens svensk-livländska gren.
Roleffs flyttning från Tyskland till Baltikum var på den tiden en naturlig händelse. Enligt den estniske forskaren Tarmo Saaret hade Svärdsbrödernas riddarorden lockat köpmän från Westfalen till Reval redan från början av 1200-talet. 300 år senare fanns en framgångsrik tysk koloni i staden på Toompeas östsluttning. Kolonin hade byggt sig en kyrka som var tillägnad handelns och sjöfartens skyddshelgon, Sankt Nikolaus.
Det Clodtska kapellet från år 1673 i Sankt Nikolaus kyrka i Reval. Under det har begravts lantmarskalk Gustav Adolf Clodt von Jürgensburg och hans första maka Brita Stuart samt deras son friherre Johan Adolf.
Roleff Clodt
Flyttade till Reval 1515.
Maka: 1460 Grete von Letmaten.
Son: Jodokus (Jost) Clodt von Jürgensburg.
Ordförande för magistraten i Reval, senare hertig Gotthard Kettlers kansler. Kung Sigismunds utrikesminister 1568-70 och ambassadör i Sverige i Johan III:s hov. Fick Jürgensburgs slott som donationsjord av hertig Kettler för sina tjänster 2.3.1561. Slottet var beläget ca 80 km öst från Riga. Dog 1572 och begravdes i Riga domkyrka.
Maka: Anna von Wigant.
Son: Stefan Clodt von Jürgensburg. Herrgården Valkülls arvsherre i Estland.
Maka: Margareta von Henning.
Son: Jost Clodt von Jürgensburg. Herre av Valküll och Pöide. Häradshövding i Uppland 1611, senare militär. Överste. Dog bredvid kung Gustav II Adolf fälld av en kanonkula 4.9.1621 när svenska trupper belägrade Riga.
Maka: Elisabeth von Ungern-Stenberg, friherrinna.
Carl Gustav Clodt von Jürgensburg (1765-1822)
Son: Carl Gustav Clodt von Jürgensburg. F. 1621. Soldat. Kapten. Följde Magnus de la Gardie till Sveriges ambassad i Paris. Åbo läns underlandshövding 1648, slottsloven i Riga 1649, lantråd i Estland 1663, lantmarskalk i Livland, ambassadör i Ryssland 1666. Dog i Stockholm 1681 och begravdes först där, men flyttades senare till Sankt Nikolaus kyrka i Reval.
Maka 1:o 8.12.1648 i Stockholm Brita Stuart, d. 22.2.1668 och begravdes i Stockholm men flyttades 22.2.1682 till Sankt Nikolaus kyrka i Reval. Maka 2:o Margareta Beata von Wrangel.
Son: Johan Adolf Clodt von Jürgensburg. Friherre. Föddes på Elghammar herrgård i Södermanlands Björnlunda i Sverige 5.8.1658. Soldat i Sverige, Finland och Livland. Rigas kommendant 1709. Blev friherre 15.2.1714, introducerad på Sveriges Riddarhus år 1719 under nummer 126. Generallöjtnant 1720. Hamnade i fångenskap när ryssarna erövrade Riga och fördes till Moskva där han dog 20.10.1720. Förflyttades sedermera till Reval och begravdes i Sankt Nikolaus kyrka 14.3.1722. Maka 1:o 25.10.1682 friherrinna Anna Margareta von Liewen.
Maka 2:o 30.8.1706 i Stockholm grevinna Juliana Christina Bonde af Björnö.
Son: Carl Wilhelm Clodt von Jürgensburg. Friherre. Soldat. Ledare för Karlskronas fortifikationsbrigad 1731. Sade upp sig 1735 och övergick i romersk-kejserlig tjänst. Dog 1740.
Maka i Estland halvsystern, friherrinnan Ulrika Eleonora Stackelberg.
Son: Adolf Fredrik Clodt von Jürgensburg. Friherre. F. 1738. Militär. Dog i S:t Petersburg 1806.
Maka 1:o i Reval 21.10.1761 Gertruda Sofia von Schwengelm. Maka 2:o den förstnämndes syster Jakobina Henrietta von Schwengelm.
Son: Carl Gustav Clodt von Jürgensburg. Friherre. F. 25.7.1765. Militär. Kejserliga följets kapten 1797, överkvartersmästare 1812. Deltog i Napoleons krig i slagen vid Borodino, Tarutino och Leipzig. Hans porträtt bevaras i Vinterpalatset vid sidan om överbefälhavare Kutusov bland årets 1812 krigshjältar. Bremens kommendant 1813. Sibiriska armégruppers stabschef i Omsk 1817, generalmajor. Utförde geodetiska mätningar i Östeuropa och Sibirien. Dog i Omsk 22.7.1822.
Maka i S:t Petersburg 5.1.1800 Elisabet Charlotta Aurora von Freyholdt.
Barn bl.a.:
Vladimir (Karlovitj) Clodt
1803-82
Generallöjtnant, matematiklärare
Pjotr (Karlovitj) Clodt
1805-67
Berömd skulptör
Son:
Mikael (Petrovitj) Clodt
1835-1915
Konstnär
Konstantin (Karlovitj) Clodt
1807-79
Generalmajor, Rysslands första trägravör.
Aino Sibelius morfar
Barn:
Mikael (Konstantinovitj) Clodt
1832-1902
Professor, konstnär
Elisabet(h) Järnefelt f. Clodt
1839-1929
Aino Sibelius mor
Olga (Konstantinovna) Clodt
1856-1942?
Målare
Konstantin (Karlovitj) Clodt von Jürgensburg. Friherre. F. i S:t Petersburg 18.6.1807. Generalmajor i ryska artilleriet. Tog avsked från krigstjänsten 1835, verkade sedermera som gravör och xylograf. Dog i S:t Petersburg 3.11.1879. Maka 1:o Catharina Vigné. Maka 2:o i S:t Petersburg i november 1871 Johanna Ossipov, f. i S:t Petersburg 1842.
Dotter: Elisabeth Järnefelt f. Clodt von Jürgensburg (1839-1929)
Aino Sibelius mor
Aino Sibelius mor Elisabeth (i den här texten används av Elisabet formen Elisabeth som etablerats i Sibeliuslitteraturen) föddes i S:t Petersburg den 11 januari 1839 i den konstnärliga adliga soldatsläkten Clodt von Jürgensburg. Hon var den femte i ordningen av familjens elva barn. Vladimir, familjens tolfte barn, föddes i faderns, generalmajor Konstantin Clodts andra äktenskap. Elisabeths mor Catharina Vigné var troligtvis dotter till en fransk emigrant som flyttat till Ryssland.
Enligt forskaren Heikki Vuorimies gick Elisabeth först i en internatskola i S:t Petersburg, men när fadern i familjen blivit förmögen skötte en egen guvernant om undervisningen. De viktigaste läroämnena var språk, speciellt franska, samt litteratur, konst, dans och musik. Vuorimies beskriver Elisabeth som observant, intresserad av allt och glad. Flickan var redo till även vilda upptåg.
Elisabeth blev bekant med Finland redan som barn. Den berömde skulptör-farbrodern Pjotr Clodt hade köpt ett hus på Karelska näset. Detta gav Elisabeth en möjlighet att tillbringa somrarna i Halilas hov, som var beläget i Nykyrka.
Sin blivande make blev Elisabeth bekant med på sin egen 15-årsdag. Hennes storebror Nikolai hämtade Alexander Järnefelt, sin studiekamrat från Mihailovskis artilleriakademi, till festen. Knappt fyra år senare vigdes Elisabeth Clodt von Jürgensburg med underlöjtnant August Alexander Järnefelt. Bröllopet firades i S:t Petersburg den 22 december 1857.
I äktenskapet föddes nio barn av vilka Aino Sibelius var den sjunde i ordningen. Fyra av familjens fem döttrar dog redan före början av 1900-talet, men Aino levde desto längre – hon blev nästan 98 år gammal. Alla familjens fyra söner gjorde en betydande karriär: Kasper som kritiker och översättare, Arvid som författare, Eero som konstnär och Armas som kompositör-kapellmästare.
Elisabeth Järnefelts inflytande på det finländska konst- och kulturlivet var betydande. Redan som barn hade hon blivit bekant med konsterna i sin egen uppväxtmiljö. Hennes farbror Pjotr Clodt var en betydande skulptör och hennes bror Mihail blev sedermera konstnär och professor vid S:t Petersburgs konstakademi (Se Konst i Ainolas sal).
Elisabeths positiva inställning till konst kommer starkt fram i hennes barns karriärval. Genom sina egna söner blev hon bekant med det finländska studentlivet och unga konstnärer som inspirerades av finskhetsrörelsen. Elisabeth Järnefelts på sannfärdighet baserade konstuppfattning sporrade till exempel Juhani Aho att finna sin egen författarstil.
I augusti 1891 skrev marskalken Janne Sibelius på sin dåtida finska till sin blivande svärmor Elisabeth Järnefelt
Kära Tant!
Även om jag var i tillfälle att muntligen tacka Tant för min roliga sommarvistelse känns det som om jag inte gjort det tillräckligt. Jag har ett så ljust minne av sommaren. Jag kunde inte tro att Tant skulle visa mig så stor vänlighet…
”Tanten” visade sin vänlighet mot kompositören hela livet igenom och värmen i svärson-svärmor-förhållandet var ömsesidig.
Den 90-åriga Elisabeth tre veckor före sin död. Barnen från vänster: Kasper (69 år), Aino (57 år), Armas (59 år), Arvid (67 år) och Eero (65 år).
När Elisabeth blivit änka år 1896, drog hon sig tillbaka och flyttade till Lojo. Sina sista år levde hon i samhushåll med sin son Kasper i Helsingfors där hon dog den 3 februari 1929 strax efter sin 90-årsdag.