Sibelius arrangemang för sångröst och piano kan indelas i tre grupper. Sex sånger är arrangemang av sånger som hört till teatermusikverk: Sången om korsspindeln (op. 27 nr 4), Kom nu hit, död! (op. 60 nr 1) Hållilå uti storm och i regn (op. 60 nr 2), De trenne blinda systrar, Den judiska flickans sång och Solitude. Fyra verk är arrangemang av verk för sångröst och orkester: Arioso (op. 3), Kullervos klagan (op. 7), Koskenlaskijan morsiamet (op. 33), Naturens dotter (op. 70), Autrefois (op. 96b). Sången Siltavahti (Brovakten) är ett arrangemang av en körsång.
Till Sibelius omfattande teatermusikproduktion hör otaliga sånger några av vilka han senare arrangerade för sångröst och piano. Sibelius skrev sin första skådespelsmusik år 1898 till sin nära väns Adolf Pauls skådespel Kung Kristian II. Det enda sångnumret i skådespelsmusiken, Sången om korsspindeln, som framförs av narren, arrangerade Sibelius för sångröst och piano redan 1898. Sången om korsspindeln har hört till Sibelius mest framförda solosånger i manliga sångares repertoarer.
De trenne blinda systrar är från Sibelius skådespelsmusik till Maurice Maeterlincks berömda skådespel Pélléas och Mélisande (svensk översättning Bertel Gripenberg). Mélisandes sång arrangerade Sibelius för sångröst och piano år 1905 och förläggaren Robert Lienau publicerade den samma år.
Den judiska flickans sång (1907) och Solitude (1939) är båda arrangemang av samma sång, som ursprungligen hörde till Hjalmar Procopés skådespel Belsazars gästabud. I skådespelets andra akt sjunger den på floden roende okända judeflickan denna sång. Den första versionen för sångröst och piano, Den judiska flickans sång, gjorde Sibelius antagligen år 1907, men han återvände till sången ett trettiotal år senare 1939. Då gjorde han sin andra version Solitude som han tillägnade den amerikanska kontraalten Marian Anderson.
Till William Shakespeares skådespel Trettondagsafton (svensk översättning Carl August Hagberg) tonsatte Sibelius två sånger, Kom nu hit, död! och Hållilå uti storm och i regn (op. 60 nr 1 och 2). I skådespelet framför narren båda sångerna till ackompanjemang av gitarr. Arrangemangen för sångröst och piano gjorde Sibelius senast på hösten 1910, när Breitkopf & Härtel publicerade både ursprungsversionerna och arrangemangen. Den första av sångerna arrangerade Sibelius ytterligare för sångröst och orkester år 1957.
För sångröst och piano arrangerade Sibelius även sina verk för sångröst och orkester. Det tidigaste av arrangemangen är slutet av Kullervos (Op. 7, 1892) tredje sats till en tyskspråkig text arrangerad Kullervos monolog Kullervos Wehruf (1893; översättning Anton Schiefner). År 1918 gjorde Sibelius ett andra arrangemang av sången med ursprungstexten och rubriken Kullervos klagan. I de båda arrangemangen eftersträvar pianots tremolo orkestrala effekter.
Den på A. Oksanens eller August Ahlquists dikt baserade romantiska balladen, Koskenlaskijan morsiamet (Forsfararens brudar) (op. 33) för baryton och orkester, uruppfördes 1897. Vid uruppförandet var basbarytonen Abraham Ojanperä solist. Arrangemanget för sångröst och piano lär ha blivit till i samma sammanhang, men det färdigställdes senast år 1899. Arrangemangets pianodel med sina oktavlöpningar à la Liszt hör till Sibelius mest briljanta.
Arioso för sångröst och stråkorkester (op. 3, Runeberg) färdig år 1911. Arrangemangets pianodel strävar efter att följa det ursprungliga verkets polyfona stråkväv. Luonnotar (Naturens dotter) (Op. 70) för sopran och orkester skapades samma år som Arioso publicerades alltså 1913. Arrangemanget för sopran och piano kom till i samband med ursprungsverket, och arrangemangets manuskript fungerade som repetitionspartitur hos Aino Ackté. Enligt Ackté var verket enormt svårt, vilket även framgår av manuskriptet: här och där syns sångerskans anteckningar i vilka hon har strävat efter att utreda för sig själv Naturens dotters svåra melodier.
Duetten Autrefois för två sångröster och orkester är från år 1919, såsom antagligen också arrangemanget för sångröster och piano. Detta arrangemang blev dock opublicerat på 1920-talet och stannade hos förläggaren och kom fram först när Helsingfors universitets bibliotek köpte kompositörens manuskript av släkten Hansen 1996; sålunda har verket först nyligen återvänt till konsertrepertoaren.
Siltavahti (Brovakten) (Väinö Sola) är ett arrangemang av en körsång som Sibelius år 1927 tonsatte för New Yorkin laulumiehet, de finska emigranternas kör i New York.