Op. 45 nr 1 Dryaden, tondikt. Färdig 1910; urpremiär i Oslo 8.10.1910 (Musikföreningen, dirigent Jean Sibelius). Arrangemang för piano (Die Dryade) 1910.

Den endast omkring fem minuter långa Dryaden är ett av Sibelius mest originella och kortaste orkesterverk. Han fick det färdigt i soliga februari 1910 mellan skidturer. Urpremiären var i Kristiania, d.v.s. det nuvarande Oslo i oktober, på samma konsert där också In memoriam uruppfördes.

Dryaden innebär en enorm stilförändring jämfört med Nattlig ritt och soluppgång eller In memoriam. Den lilla impressionistiska bilden om trädnymferna framskrider med hjälp av klangfärger och fragment så att av fragmenten gradvis bildas ett fastare, koreografiskt tema. Den kammarmusikaliska karaktären förebådar redan den fjärde symfonin, och verket påminner till sitt grepp ganska mycket om Barden år 1913.

Enligt Elmer Diktonius är Dryaden som ett ”friskt fladdrande blad i skogen” och Erik Tawaststjerna kallade det en ”fascinerande naturbild”. Av forskarna har Erkki Salmenhaara varit mera skoningslös: han anser att det valsaktiga temat är beklagansvärt salongsmässigt och materialen förblir ”litet diffusa och okarakteristiska”. Enligt Salmenhaara kunde Sibelius ha gallrat motiv, koncentrerat sig på de bästa och gjort någonting mera avancerat av dessa.