Eva, eller systrarna emellan ”Valpu”, var 11 år gammal, när familjen flyttade till Ainola 1904. Evas lekkamrater var grannhusens barn, såsom Paloheimos på Kallio-Kuninkala, Järnefelts på Suviranta , Ahos på Ahola och Halonens på Halosenniemi. ”Visst hade vi ju en ovanligt rolig och lycklig barndom och ungdom, det måste jag medge”, mindes Eva Paloheimo senare. ”Och där i Tusby fanns det ju ovanligt många unga, konstnärsbarn.”
Eva flyttade från Ainola till Helsingfors i januari 1906 efter att ha börjat i Suomalainen Yhteiskoulu. Hon bodde hos en gammal vän till familjen Sibelius, Martha Tornell, men tillbringade en stor del av sina veckoslut och semestrar på Ainola. Brevväxlingen avslöjar att Eva och Ruth festade till exempel år 1907 med pojkarna Paloheimo till småtimmarna, när Jean och Aino var i Berlin och Martha Tornell skötte om barnen. ”Så här i efterhand är jag riktigt förvånad över en hur frisinnad pappa vi hade”, mindes Eva Paloheimo. ”Dessutom var Amor i flitig verksamhet, och många äktenskap ingicks bland oss.”
Amor slog ner på Eva och Arvi Paloheimo redan tidigt. De förlovade sig sommaren 1911, när Eva hade avslutat sin skola och klarat av studentexamen. Dottern fick en Etyd för piano av sin far till förlovningspresent. Eva och Arvi gifte sig på Jannes och Ainos bröllopsdag den 10 juli 1913. På Ainola anordnades ett stort bröllop, och det bjöds på supé åt cirka 80 personer.
Under de följande åren bodde Eva med Arvi, som var affärsman, bland annat i Kexholm och S:t Petersburg. Revolutionen i S:t Petersburg förde Eva temporärt att bo på Ainola. Paret slog sig till slut ned i Helsingfors, varifrån Eva och Arvi ofta kom till Järvenpää för att hälsa på sina föräldrar.
När kompositören åldrades skötte Eva Paloheimo familjens affärer med järnhand och det var hon som gav utlåtandena om familjens och släktens affärer ut i offentligheten. ”Sela på Valpu”, hade varit systrarnas motto redan i barndomen om det kärvade till sig. Den 20 september 1957 skyndade hon till faderns dödsbädd med sin syster Katarina från Helsingfors och hörde kompositörens sista ord: ”Eva och Kai”.
Efter år 1957 vistades Eva turvis med sina systrar på Ainola så att den ålderstigna modern Aino inte var utlämnad åt enbart tjänarnas hjälp. År 1972 beslöt Eva Paloheimo med sina systrar att sälja Ainola till staten som hemmuseum.