”Jag har aldrig haft en bättre vän än Robert Kajanus. Efter min fru har ingen människa varit mig närmare än han.”
(Santeri Levas 1960)

”Han [Kajanus] gillade det vilda i min musik och ville därför inte att jag skulle ändra på mina kompositioner i efterhand.”
(Jussi Snellman 1943)

”Hur kan han [Kajanus] prata om råd! Jag har aldrig bett om råd från honom mer än från någon annan. Jag komponerade och han dirigerade. Det var hela samarbetet.”
(Santeri Levas 1960)

”Kajanus var den främsta och mest trogna försvararen av min konst som jag någonsin haft. Jag är honom djupt tacksam så länge jag lever. Som vän är han oförglömlig för mig.”
(Santeri Levas 1960)

”Min relation till Kajanus var mycket speciell, ’patetisk’. Han var själv en bra kompositör och han sade till mig: ’Dig skulle jag kunna hata som ingen annan.’ Han förstod dock inte alla mina kompositioner, till exempel min fjärde symfoni alls, eftersom vi var så olika. Men vi tillbringade otaliga gånger tillsammans, man kan säga ’tusen och en natt’, och då pratade vi om allt. Han dirigerade alltid mina kompositioner med stor entusiasm och respekt; men hans ’kompositörs-Jag’ avundades mig [Satsen slut är överstruken från men-ordet och framåt]. (…) Han var en stor personlighet; han hade många beundrare och han kunde försvara mig mot dem när de försökte nedvärdera mig i sina recensioner.”
(Jussi Snellman 1943)

”Han är en bedragare, men jag gillar honom.”
(Sigurd Wettenhovi-Asp, PK 8.10.1916)