Sibelius och cigarrer: fynd på vinden

Sibelius berättade att han börjat röka cigarrer redan som ung lyceist. Man vet inte om Sibelius har rökt cigarretter, men av hans brev framgår att han rökte pipa till exempel i mitten av 1890-talet och på 1940-talet, när den tobaksbrist som orsakats av kriget tvingade honom avstå från cigarrer för några veckor. Kompositören fick emellertid ett specialtillstånd att göra avsteg från ransoneringsbestämmelserna, och till slut levererade man cigarrer till honom från Finlands tobaksfabriker. Också Mannerheim kom ihåg Sibelius med H. Upmann Selection Superior no. 50 cigarrer år 1941.

I sitt tidigaste bevarade brev till sin fästmö Aino sade den blivande kompositören: ”Jag skriver det här vid middagsbordet, röker en cigarr och dricker sodavatten.” När Juhani Aho hade varit på besök hos Sibelius som arbetade med Kullervo och bodde i Ulrikasborgs badinrättning, berättade han att denne bodde i ett rum som var fullt med tobaksrök. Aho fortsatte: ”Under sina bästa arbetsdagar kommer han inte ihåg att äta eller dricka, utan en stark cigarr är tillräcklig för att uppehålla hans livskrafter.” En cigarr har Sibelius också i handen på Galléns Symposion-tavla och på otaliga fotografier.

Under åren 1908-1915 avstod Sibelius inte bara från alkohol utan också från cigarrer, när han blivit skrämd av den tumör som avlägsnats från hans hals. Efter detta rökte han igen gärna sitt eget märke ”Sibelius”, de bästa havannamärken, jamaikanska sorter och andra favoriter.

Sibelius fick 10 % rabatt på sina ”egna” cigarrer i Helsingfors. Han var välkänd även annanstans. Från Förenta staterna kunde man sända cigarrer till Ainola med adressen ”Jean Sibelius Europe”.

Man påstod att Sibelius kunde till och med bestämma en cigarrökares karaktär på basis av dennes favoritmärke. När kompositören prövade på Winston Churchills älsklingsmärke sade han: ”Ett sådant märke röker en person för vilken allt är tillåtet.”

År 1948 sände kapellmästare Leopold Stokowski honom 41 kvalitetscigarrer och bad kompositören välja den bästa. Samtidigt anordnades i Förenta staterna samlingen ”Cigars for Sibelius”. Under de följande åren fick kompositören så enorma mängder högklassiga cigarrer att han meddelade år 1952 sig önska att sändelserna skulle avbrytas.

På Ainola fanns ett väldigt cigarrförråd efter Sibelius död. Mycket delade man ut bland släktingar och vänner, men någonting blev också kvar. I sin artikel ’Sibelius ja sikarit: löytöjä ullakolta’ (’Sibelius och cigarrer: fynd på vinden’) har Olli Alho katalogiserat cigarrförråden på dagens Ainola och hittat till exempel havannacigarrer som sänts av Comision Nacional de Propaganda y Defensa del Tabaco Habano från Kuba, en cigarrask som sänts av Havanna-filharmonikerna, Royal Jamaican Sibelius Special-cigarrer samt sådana kubanska märken som Partagas, Hoyo de Monterrey, Cabanás och Medalist. Hos Sibelius samlades också till exempel El Trelles-cigarrer som tillverkats i New Orleans, El Pracos från Puerto Rico, Santa Fe-cigarrer från Kalifornien, Mayfair-cigarrer från Flodia och så vidare.

Kompositören Joonas Kokkonen som också träffat Sibelius personligen undrade senare varför det inte mera doftar av cigarrer på Ainola på samma sätt som när Sibelius levde. Av brandsäkerhetsskäl är det emellertid omöjligt att bolma på cigarrer i hemmuseet.