[Op. 46] Pelléas och Mélisande Musik till Maurice Maeterlincks skådespel med samma namn (svensk översättning Bertel Gripenberg); uvertyr till alla fem akter och fem andra nummer. Färdig 1905; urpremiär i Helsingfors på Svenska teatern 17.3.1905 (dirigent Jean Sibelius). (Arrangemang: se orkesterverk op. 46.)

Op. 46 Pelléas och Mélisande, svit. Från musiken till Maurice Maeterlincks skådespel med samma namn. 1. Vid slottsporten, 2. Mélisande, 2a. På stranden vid havet, 3. En källa i parken, 4. De trenne blinda systrar, 5. Pastorale, 6. Mélisande vid sländan [eller: – spinnrocken], 7. Mellanaktsmusik, 8. Mélisandes död. Färdig 1905. Arrangemang för piano (utan 2a) 1905, av nummer 4 arrangemang för sång och piano (Les trois soeurs aveugles) 1905.

På beställning av Svenska teatern komponerade Jean Sibelius musiken till Maurice Maeterlincks skådespel Pelléas och Mélisande år 1905. Skådespelet som uruppfördes år 1893 var ett av symbolismens mest betydande verk.

Kompositionsarbetet började redan år 1904. ”Naturligtvis har jag inte kunnat låta bli att komponera för teater. Min gamla dåliga vana!” erkände han i ett brev till Axel Carpelan.

Maeterlincks drama fick sin urpremiär i Finland den 17 mars 1905. Sibelius dirigerade själv. Föreställningen var en av årets teaterhändelser, och salen var full. Skådespelet fick ett bra mottagande, men man skrev inga separata recensioner om Sibelius musik. Visserligen talade teaterkritikerna om den i en vördnadsfull ton. Skådespelet framfördes till och med 18 gånger under våren. Sibelius själv dirigerade sex framföranden.

Den ursprungliga scenmusiken innehöll tio nummer. Det första var uvertyren som kanske är det mäktigaste som verket har att ge. I orkestersviten heter den Vid slottsporten. Lika mörka toner finns också i det andra numret som i orkestersviten fick namnet Mélisande. Ett vemodigt solo med engelskt horn berättar hur Golaud hittar Mélisande vid källan i skogen. I orkesterviten fick nummer tre namnet På stranden vid havet. Huvudpersonerna står på stranden och ser ett skepp avgå. Det fjärde numret i scenmusiken motsvarar delen En källa i parken i orkestersviten. En valsmelodi öppnar en scen där huvudpersonerna ställer sig vid en källa vid parken. Mélisande tappar den ring som hon fått av Golaud. Nummer fem är delen Mélisande vid sländan i orkestersviten. Musiken skildrar spinnrockens snurrande i mörka toner. Det sjätte numret är orkestersvitens De trenne blinda systrar. Mélisandes sångmelodi är balladartad. Det sjätte numret är Pastorale i orkestersviten. Golaud och Pelléas talar om Mélisandes graviditet. Sibelius för scenen från underjorden till dagsljuset. Nummer åtta är orkestersvitens eleganta och pigga Mellanaktsmusik. I skådespelet kommer huvudpersonerna överens om ett hemligt möte. Musiknummer nio fattas i orkestersviten. I detta parti på omkring tre minuter ljuder uvertyren till en scen där kung Arkel samtalar med Mélisande. Golaud slår sin maka och dödar Pelléas. Scenmusikens pärla är den utomordentligt sköna Mélisandes död. Detta nummer hörs ofta som ett extranummer på konserter.

Som man kan märka kom nästan hela scenmusiken in i den orkestersvit som publicerades samma år. Sången De trenne blinda systrar är instrumental i orkesterversionen, och det nionde musiknumret lämnades bort. Sibelius gjorde mindre förbättringar till de övriga delarna.

Pelléas och Mélisande överraskade säkert många, när Sibelius började dirigera orkestersviten eller dess delar på sina konserter. I stället för våldsamma utbrott fick man drömlika, dunkla och förfinade toner. I avsaknad av dramatiska kontraster blev verket inte en stor succé, men det anses vara en av topparna i Sibelius scenmusik.