Det är märkligt att man alltid försöker hitta förklaringar till musiken. I själva verket är en komposition ett själstillstånd, som bara kan uttryckas med toner. Nu blev det riktigt bra sagt. Det är ju just vad det är. Ett själstillstånd, som inte kan uttryckas på annat sätt.
(Santeri Levas 1960b)
Mina symfonier har varit jakobskamp. Men nu är de sådana som de borde vara.
(Santeri Levas 1960b)
Kullervo
Kajus vänner tyckte inte om Kullervo. Brände de s.k. stämmorna. Kajus behöll partituret. (Till Jussi Jalas hösten 1945)
Med Kullervo började jag en ny stil. Den stilen har redan använts av många yngre kompositörer. Vid sin födelse var Kullervo en skattkammare, men den har tömts för länge sedan.
(Santeri Levas 1960)
En saga
När jag hade fått En saga färdig, förde jag den färsk till bindaren. Jag hämtade den på julaftonen och bläcket hade fastnat på de motsatta sidorna så att partituret var helt förstört. Jag började genast skriva den på nytt, vilket min svärmor förundrade sig över, när det var jul.
(Till Jussi Jalas 31.12.43)
Karelia-sviten
Vad jag kan minnas fick jag förra året Karelia-suitens partitur i sin ursprungliga omfattning från familjen Kajanus som hade hittat det någonstans Det består av många delar, i slutet bl.a. Vårt land.
Det var roligt att konstatera att de tryckta delarna var helt i sin ursprungliga form.
(Till Jussi Jalas 31.12.1943)
Lemminkäinen
Jag skulle gärna se mera stolthet i oss finnar. Vi skall inte vara ’kallella kypärin’ (’med hjälmen på sned’)! Vad har vi att skämmas för? Denna tanke går igenom hela Lemminkäinens hemkomst. Lemminkäinen kan mäta sig med vilken greve som helst. Han är aristokrat, absolut aristokrat.
(Väisänen 1921)
Vaggvisan i slutet av stycket är moderskärleken, som krattar ihop Lemminkäinens bitar från Tuonelas flod.
(Till Jussi Jalas 26.8.1948)
Egentligen har jag 9 symfonier, för Kullervo och Lemminkäinen innehåller delar som är i ren sonatform.
(Till Jussi Jalas i juni 1957)
I symfonin
Mina symfonier hör inte alls till Kalevalas krets. Inte ens när jag komponerade den första symfonin tänkte jag på Kalevala.
(Santeri Levas 1960)
II symfonin
II symfonin är en själsbikt
(Till Jussi Jalas 31.12.43)
III symfonin
III symfonin passar bra för en liten orkester. Jag framförde den i Moskva med en orkester där det fanns 12 violor o.s.v., och träblåsarna blev nästan övertäckta. När jag lät trycka den, tänkte jag anteckna i noterna, att det inte får vara över 50 män i orkestern.
Meningen med poco a poco piu stretto i III symfonins final är bara att förhindra att tempot blir långsammare. Vid tiden för dess tillblivelse rådde ett från Tyskland härstammande sätt att göra oändliga breddningar. Stretto-beteckningen är avsedd att förhindra detta ”plyschmöblernas pompösa patos”.
När Rimsky Korsakov hörde min III symfoni skakade han på huvudet och sade: ”Varför gör Ni inte som man brukar göra; ni kommer att se att publiken varken kan följa med eller förstå detta.” Och nu är jag säker på att man oftare spelar mina symfonier än hans.
(Till Jussi Jalas 18.6.1940)
III symfonin var en besvikelse för publiken, för alla väntade att den skulle vara likadan som II. Jag påpekade detta för Gustav Mahler när han var på besök här, och också han konstaterade att ”man med varje ny symfoni förlorar dem som man vunnit med de förra”.
(Till Jussi Jalas 8.1. 1943)
III symfonin dirigerade Siloti i S:t Petersburg. Han t.ex. avslutade II satsen lätt som en romans, och jag påpekade för honom att den måste vara mera övertygande.
(Jussi Jalas 8.1.1943)
Finalens ”finalmarsch” får inte vara för snabb: en religiös stämning.
(Till Jussi Jalas 8.1. 1943)
IV symfonin
I IV symfonin behövs ingen stor orkester.
(Till Jussi Jalas 1.10.1939)
IV symfonin komponerade jag på Hotell Fennia. Kajanus kom och hälsade på och frågade, varför jag ansträngde mig så mycket. Men jag är nöjd att jag gjorde den, för jag kan fortfarande inte hitta en enda not i den som jag kunde ta bort och inte heller vet jag någonting som jag kunde sätta till, vilket ger mig kraft och tillfredsställelse. IV symfonin representerar en mycket väsentlig och stor del av mig; ”Jag är nog glad att jag har skrivit den.”
(Till Jussi Jalas 1940-talet)
Stokowski överdriver i den fjärde (bl.a. stora klockor i finalen) och försöker göra den till något indiskt religiöst eller annat dylikt som det inte är.
(Till Jussi Jalas 28.7. 1942)
När jag för första gången framförde min IV symfoni fick jag inte en enda applåd, och ingen kom och tackade mig. Endast Eero Järnefelt, till vilken den är tillägnad, kom och sade, ”Nu går vi till Societetshuset.” (Till Jussi Jalas 31.12.1943)
Barden
Barden liksom berättar en fornskandinavisk, (vikingatida) ballad.
(JS: Ernst Tanzberger. Cit. Santeri Levas 1960b)
Luonnotar (Naturens dotter)
Luonnotar var ett av mina allra bästa verk.
(JS cirka 1945. Santeri Levas 1960b)
VI symfonin
VI symfonin får mig alltid att tänka på doften av den första snön.
(Till Jussi Jalas 31.12.43)
VII symfonin
När denna symfoni framförs är det viktigt att början och slutet dirigeras mycket adagio.
(JS: Basil Cameron oktober 1949. Cit. Santeri Levas 1960b)
VIII symfonin
Jag dirigerade mitt nya verk, där det fanns bl.a. ett ställe med sarrusofon, när jag vaknade.
(Till Jussi Jalas 8.1. 1943)
Beträffande mitt nya verk, som jag vill få färdigt innan jag går in i stillheten, skulle jag vilja ge dig en referens [otydligt ord].
(Till Jussi Jalas 13.6.1943)
Efter min död, kom ihåg att alla mina skisser måste brännas upp. Jag vill inte att någon skriver Sibelius letzten Gedanke o.d.
(Till Jussi Jalas 17.7.1943)
För min varje symfoni har jag utvecklat en speciell teknik. Den får inte vara ytlig utan den måste vara upplevt. När jag arbetar med mitt nya verk, kämpar jag just med dessa saker.
(Till Jussi Jalas 17.7.1943)
Mitt liv är snart slut, och jag skulle vilja få ett verk färdigt. Om jag dör mitt i allt, har allting varit förgäves.
(Till Jussi Jalas 12.12.1943)
Westerlund hade velat trycka 5 pianostycken op.114
”Jag ger dem inte till offentligheten nu, ty de är inte (små stycken) egentligen mitt gebit. Först när jag har stora former framför mig, känner jag att jag är i mitt eget gebit. När jag inte på en lång tid har framfört nyheter, vill jag inte ge dem till offentligheten innan jag har publicerat det stora verk som är under arbete.”
(Till Jussi Jalas 24.2.1945)
Den nya symfonin är i mitt huvud. Få nu se sen hur den går. Men den lever! Jag sysslar ofta med den på natten.
(På sommaren 1953. Santeri Levas 1960b)
TAPIOLA
Kajanus Tapiola-skiva är för långsam.
(Till Jussi Jalas 9.4.1943)
Kajanus kände inte Tapiola tillräckligt bra när han reste till London för att dirigera den.
(Till Jussi Jalas 17.7.1943)
Elegant fransk mjukhet passar inte i Tapiola. Slagkraft är inte främmande för T.
(Till Jussi Jalas 12.12.1943)
Min inspiration till Tapiola fick jag helt och hållet från naturen eller snarare från något som inte kan beskrivas med ord.
(Santeri Levas 1960b)