Under de första tio åren av sitt äktenskap förde Sibelierna ett mycket rörligt liv. De hann bo fem år i Helsingfors och dessutom över tre år i Kervo (Se Bostäder). Från denna tid har det därför bevarats rätt så få dokument som har med vardagslivet att göra. Dottern från Mattila gård berättade i Kervo en gång att familjen Sibelius lämnade en tvättkorg med noter och texter i huset när de flyttade till Helsingfors på hösten 1902.

Från de följande två åren i Helsingfors och tiden på Ainola efter dem har det bevarats en ansenlig mängd dokument. På Ainola brukade man inte kasta bort någonting.

Ett kvitto, verifikat eller annat motsvarande dokument anger i allmänhet en exakt och ofta till och med en daterad uppgift. Det kan berätta om mjölkförbrukningen på Ainola eller ange vilka grönsaksvarianter Aino Sibelius odlade. På basis av kvittona vet man vilken slags litteratur Sibelius läste och i vilka hotell han övernattade i hemlandet och utomlands. På basis av verifikationerna kan man även skapa en bild av kompositörens ekonomiska situation under olika tider.

Ett Sibelius-dokument kan även vara en källa för ändlösa spekulationer. Kompositören publicerade aldrig sin åttonde symfoni. Uppenbarligen brände han dess manuskript i Ainolas gröna öppna spis på 1940-talet. Och blev verket överhuvudtaget någonsin helt färdigt? Åtminstone trodde kompositören själv att det blivit färdigt eller att det skulle bli helt färdigt i början av 1930-talet.

Sibelius utkast för ett svar på Who’s Whos förfrågan:
”Kompositioner Op. 1-118 (Med 8 symfonier).”