Jag höll på att komponera IV symfonin på Hotell Fennia. Kajanus kom och hälsade på mig och frågade varför jag ansträngde mig så mycket. Men jag är nöjd att jag gjorde den, för jag kan fortfarande inte hitta en enda not i den som jag kunde ta bort och inte heller vet jag någonting som jag kunde sätta till, vilket ger mig kraft och tillfredsställelse. IV symfonin representerar en mycket väsentlig och stor del av mig; jag är nog glad att jag har skrivit den.”
(Till Jussi Jalas 1942)

Jag var två månader [att döma av brevens datering knappt en månad!] i Berlin och som vanligt stod jag ända upp i halsen i ’den moderna tendensen’. Detta ledde till en känsla av ensamhet (…) Till min förvåning framförs mina verk rätt så mycket på kontinenten, även om de saknar ’modernitet’.
(JS: Rosa Newmarch 1.1.1911)

När IV symfonin framfördes för första gången (jag har alltid själv dirigerat uruppförandena av mina kompositioner) sade man om den att den är ’turistmusik’, Hufvuds.bl. skrev ett par rader om den och endast Erik (Eero Järnefelt) kom och tackade mig. Först i framtiden kommer de att förstå vad den kompositionen innehåller.
(Jussi Snellman 1943)

Till min stora sorg blir jag allt mera en misantrop. Bredvid mig finns alla barn, vars joller och skämt förstör allt. (…) Lämna allt och res bort! Ja, res!”
(DB 17.8.1911)

Mitt sinne är sjukt, inte minst för att det kommit till en brytning med alla mina vänner. Varför. Felet ligger nog hos mig själv.
(DB 31.12.1913)

Detta att Aino inte kan lita på mig – som genomtrött på att förtjäna och förtjäna inte kan reda ut allting (dessa tusentals räkningar, lån, m.m., sammanlagt 100 000) gör livet nästan outhärdligt för henne.
(DB 18.4.1914)

Hittills har jag aldrig (…) dirigerat en orkester som skulle vara sammansatt av så framstående förmågor som den hundramannaorkester som Mr Stoeckel hade beställt från Boston och New Yorks Metropolitan Opera. Amerika har visat för mig vad man kan åstadkomma med pengar även på musikens område, och de krafter som stod till mitt förfogande var faktiskt förstklassiga. Speciellt den tjusning som träblåset väckte var enastående. Till exempel i Okeaniderna åstadkom jag en stegring som förvånade också mig själv i högsta grad. I programmet, som Mr Stoeckel själv hade satt ihop, fanns förutom Okeaniderna Pohjolas dotter, Tuonelas svan, Finlandia, Kung Kristian-sviten och Valse triste. I konserten, där allting var storartat, var stämningen förvånansvärt varm. Podiet hade dekorerats med Amerikas flagga och med Finlands blåvita i vars mitt fanns vårt stolta lejon som inte fruktar våld.
(JS till Helsingin Sanomat 11.7.1914)

Höstsolen skiner. Naturen i avskedsfärger. Mitt hjärta sjunger sorgmodigt – skuggorna blir längre. Min V. symfonis Adagio? Att jag, en fattig grabb, kan ha så här rika stunder!!
(DB 2.10. 1914)

Jag fyllde 49 år. Jag skickade op 40 nr 3 och op 35 nr 5 till Pelle Westerlund. Min födelsedag är vanlig: inga telegram, inte ett enda brev, inga blommor heller, inga hälsningar (med undantag av Ruths telefonpåringning) d.v.s. jag är en verklig poeta in patria [poet i fäderneslandet].
(DB 8.12.1914)