Reliefen vid dörrposten är skulptör Wäinö Aaltonens (1894-1966) 70-årspresent till Sibelius. Största delen av väggen är täckt av en slädrya. Talet 1841 tyder på födelseåret för Sibelius moder, men på basis av ett brev från kompositörens barndomsvän Walter von Konow skulle ryan ha blivit färdig 1904.

Väggen till höger om tamburens dörr är täckt med tavlor. Upp till vänster finns Tyko Sallinens (1879-1955) landskap i olja från år 1914, en gåva av Göstä Stenman 1920. Under det syns ett porträtt av Aino Sibelius mor, Elisabeth Järnefelt. Det är frågan om Laura Järnefelts (1904-1985) kopia av ett original som hennes fader Eero målat och som finns på Suviranta. Till höger om dessa finns tre verk, överst Uno Alancos (1878-1964) landskap, 50-årspresent till Sibelius. Under det finns Wilho Sjöströms (1873-1944) ”Molnig dag”. Under dessa finns en tavla som alltid fick Sibelius på gott humör, Kasper Järnefelts (1859-1941) varmt rödskimrande ”Gårdsbastu”.

De följande två tavlorna har målats av Sibelius närmaste krets. Den övre av dem är ”Spanjorskan” av Sibelius brorsson Christian Sibelius (1910-1951) och den nedre, Pekka Halonens (1865-1933) ”Gamla brunn” som Sibelius sägs ha köpt för hundra mark för att underlätta vännens penningbrist. Verket köptes mellan 1904-1915, och grannhjälpen var värd 235-350 euro, beroende på inköpsåret.

Till höger om de ovannämndas finns Eero Järnefelts pastellmålning ”Sarvikalliolla” från år 1919. Sarvikallio är beläget mittemot Syväranta, det nuvarande Lotta-museet, på andra sidan av Tusby träsk. Konstnärsfamiljerna brukade vandra dit på dagsutflykter.

Bredvid gratulationslyran från kören Muntra Musikanter,

vid tamburöppningens karmöverstycke finns det andra verket av Oscar Parviainen (1880-1938) på Ainola, ”Begravningståget”. Detta var Sibelius favorittavla.

Parviainen inspirerades att måla ”Begravningståget” efter att ha hört Sibelius spela ett sorgmarschtema som han komponerat i Paris i januari 1906. På samma tillställning spelade Sibelius även Bönen till Gud-temat som inspirerade Parviainen att måla en tavla med samma namn som hamnade bakom Ainolas flygel.

Begravningstågstemat har mycket sannolikt hört ihop med det på skisstadiet blivna Marjatta-oratoriets andra sats till vilken librettisten Jalmari Finne hade skrivit en sorgmarschsekvens. I texten bars Jesusbarnet ”sent på kvällen i vårregnet” för att begravas i den dunkla skogen, ”under granens gyllne krona”.

Parviainen gjorde många versioner av motivet. Sibelius tog emot denna skiss i oktober 1908. Efter deras möte hade Parviainen tillbringat bl.a. vintern i Madrid. Där hade motivet fått medeltida drag och man kunde även se tydliga Velázquesinfluenser i tavlan. Sibelius tackbrev till Parviainen berättar om beundran och förlägenhet:

”Hur kan jag tacka för din storartade present? Jag känner igen dina pariseridéer även om de har utvecklats avsevärt. Som lekman kan jag ju bara berätta om det intryck som dina verk har gjort på mig och det har varit speciellt och djupt.”

Sibelius ignorerade Parviainens ”rödröda och svartsvarta” och kallade verket för ”D-durtavlan”. Kompositören likställde D-dur med gul färg. Parviainen har använt gult som facklornas clairobscur som reflekteras från hästarna och likkistan. Ett par årtionden tidigare hade Sibelius nämnt för sin vän Adolf Paul att han skulle bli begraven i gul likkista.
Det finns inga uppgifter om vart det sorgemarschtema som Sibelius spelade för Parviainen hamnade. En möjlighet är In memoriam som Sibelius komponerade drygt ett år efter donerandet av tavlan. Ännu på hösten 1909 kallade Sibelius ett verk som var under arbete för Marche Funebre, Sorgmarsch.

På vänstra dörrposten som leder till biblioteket finns ett litet afrikanskt stränginstrument, en gåva från Sibelius vän Erik O. W. Ehrström (1881-1934) från år 1925 och i karmöverstycket Eero Järnefelts (1863-1937) ungdomslandskap från slutet av 1880-talet.
På dörrens högra sida syns ett av Ainolas tre verk av Axel Gallén (1865-1931) från år 1894, en kolteckning av forslyssnaren. Väggen ovanför detta täcks av en enorm lyckönskningskrans från det finska folket till den 85-årige Sibelius. På väggen höger om kransen syns en kolteckning som avbildar ett träd. Den är gjord av kompositörens brorson Christian Sibelius (1910-1951) strax före vinterkriget 1939.

På hyllan under väggklockan finns ett fotografi av Ainos mor Elisabeth samt flera skulpturer och andra konstverk bland vilka kan nämnas Ville Vallgrens (1855-1940) och Emil Wikströms (1864-1942) 50-årspresenter till Sibelius.

Ovanför fotografiet som syns på hyllans högra sida (uppenbarligen Sibelius hand och en brinnande cigarr) finns en liten landskapsakvarell av Sibelius dotterson Juhana Blomstedt (f. 1937) och ovanför den Eero Järnefelts (1863-1937) 50-årspresent som framställer en röd stol framför ett fönster. Den ifrågavarande stolen finns fortfarande på Suviranta, men nuförtiden är färgen grå.

På vänstra sidan av dörren som leder till biblioteket finns ett litet afrikanskt stränginstrument, en gåva från Sibelius vän Erik O. W. Ehrström (1881-1934) från 1925, och ovanför dörren hänger ett ungdomslandskap av Eero Järnefelt (1863-1937) från slutet av 1880-talet. Till höger om dörren syns ett av Ainolas tre verk av Axel Gallén (1865-1931) från 1894, en kolteckning av en forslyssnare. Ovanför denna fyller en enorm hederskrans från det finska folket till den 85-årige Sibelius väggen. På väggen till höger om kransen finns en kolteckning som föreställer ett träd. Den är gjord av kompositörens brorson Christian Sibelius (1910-1951) strax före vinterkriget 1939.

På hyllan under väggklockan finns ett fotografi av Ainons mor Elisabeth, samt många skulpturer och andra konstverk, bland vilka kan nämnas 50-årsgåvorna till Sibelius från Ville Vallgren (1855-1940) och Emil Wikström (1864-1942).

Ovanför fotografiet till höger om hyllan (förmodligen Sibelius hand och en brinnande cigarr) finns en liten landskapsakvarell av Sibelius dotterson Juhana Blomstedt (f. 1937) och ovanför den en 50-årsgåva av Eero Järnefelt (1863-1937) som föreställer en röd stol bredvid fönstret. Denna stol finns fortfarande kvar i Suviranta, men dess färg är numera grå.