Julsånger

Fem julsånger (op. 1) föddes småningom under loppet av åren 1897-1913. De flesta av dessa sånger, närmast med undantag av sången Det mörknar ute (nr 3), är snarare för julfirande tonsatta allsånger än egentliga solosånger. Samlingens två sista nummer Julvisa (Topelius, Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt) och On hanget korkeat nietokset (Wilkku Joukahainen) hör till Finlands populäraste julsånger, medan de två första Nu står jul vid snöig port och Nu så kommer julen (båda Topelius) framförs mycket sällan.

Sina sista nya solosånger tonsatte Sibelius på 1920-talet (efter dessa skapades dock ännu två arrangemang, Siltavahti och Solitude). De sista sångerna Små flickorna och Narciss har båda komponerats till texter av författare som hörde till Sibelius vänkrets. Små flickorna (Hjalmar Procopé) blev färdig 1920 och publicerades samma år i jultidningen Lucifer. Sången är Sibelius enda egentliga sång i salongsstil och även diktmotivet, arbetande stadsflickors glättiga liv, är ganska exceptionellt för Sibelius. Med sången Narciss, till en dikt av Sibelius vän Bertel Gripenberg (1878-1947), slutar Sibelius egentliga solosångproduktion. Inte bara motivet utan även stilen i denna sång från år 1925 är mycket nära blomstersångerna i opus 88

Sibelius tonsatte bara två duetter för sångröst och piano: Tanken (J. L. Runeberg) och Mummon syntymäpäivänä (På mormors födelsedag) (okänd). Båda duetterna komponerade Sibelius till en familjefest. Tanken (Runeberg) skrevs till Aino Sibelius brors konstnären Eero Järnefelts och dennes hustrus Saimi Järnefelts silverbröllop i juni 1915. På festen framfördes denna duett av de föregåendes dotter Leena Järnefelt och Sibelius näst äldsta dotter Ruth till ackompanjemang av Aino Sibelius.

Mummon syntymäpäivänä skrevs antagligen till Sibelius svärmors Elisabeth Järnefelts 80-årsfest (1919). Författaren är okänd, men torde vara från familjekretsen av texten att döma.