11. Juni 1939 – december 1942 Sibeliusgatan (Kammiogatan) 11
Ägare Savolax–Karelens Partihandel

I början av juni 1939 hyrde Sibelierna en rymlig stadsvåning på Kammiogatan i en fastighet som ägdes av Savolax–Karelens Partihandel. Bostaden A 10 omfattade 6 rum, hall, kök, badrum och wc i husets fjärde våning. Bostadens areal var 205 kvadratmeter. Sibeliernas hyra, 750 euro i månaden, steg på tre år med en tredjedel, medan penningvärdet sjönk med nästan hälften. När familjen avstod från sin bostad i december 1942 var hyran i praktiken under 600 nuvarande euro i månaden.

På sommaren 1939 investerade Sibelierna knappa 20 000 euro på inredningen av sin hyreslägenhet, för det var meningen att lägenheten skulle bli ett bestående vinterhem. En del av Kammiogatans möblemang hamnade sedermera på Ainola (Se Ainola i dag).

Till Helsingfors flyttade man två gånger. Det första försöket var i slutet av september 1939. Det räckte i bara två veckor, eftersom stadsbornas evakuering undan kriget sattes igång. I september 1940, under tiden mellan vinterkriget och fortsättningskriget, gjorde man ett nytt försök och återvände till Ainola först den 12 juni, ett par veckor före fortsättningskrigets början.

Aino Sibelius trivdes utmärkt i stan, hon kunde ju träffa sina döttrars familjer till och med dagligen. Sibelius kände sig mindre hemmastadd. Kanske kände han sig främmande för Helsingfors, eftersom det hade ändrats så mycket under årens lopp. De dagliga promenaderna gick nu till sjöstranden i stället för en insjöstrand, genom en park som senare fick namnet efter honom. För Alkos produkter behövde man inte betala frakt i Helsingfors, men tobaksförsäljningen ransonerades. Man kunde till och med uppleva undret att Sibelius köpte 6 stycken cigarrer hos sin hovleverantör. Före kriget var normalbeställningen ett par tre lådor.

Bostaden förblev inte helt oanvänd när familjen flyttade till Ainola. Armas Järnefelt utmärkte sig när han bodde i våningen vintern 1942. Han var då Helsingfors stadsorkesters tillfälliga kapellmästare och hann tömma husets konjaksförråd innan han återvände till Stockholm. Den skyldige återvände på nytt till Kammiogatan ännu på hösten när han besökte Helsingfors för att dirigera och ersatte sin gärning furstligt. Det var lätt att hämta nyckeln från Societetshuset, bara man kom ihåg lösenordet.
Det finns inga uppgifter om kompositionsarbete i Kammiogatans bostad. Professor Martti Paavola berättar att han en gång fick kika in i kassaskåpet i bostaden på Kammiogatan och att han sett flera partitur där: ett rekviem, en symfoni och några symfoniska dikter.

12. September 1951 Fältskärnsgatan 7

Vid sitt möte 25.9.1951 gick Helsingfors hyresnämnd enhälligt med på professor Jean Sibelius anhållan och reserverade två rum på adressen Fältskärnsgatan 7 för hans bruk. Orsaken till hyrandet var ett mysterium, för kompositören själv använde inte lägenheten. Kanske var det meningen att avvärja myndigheternas eventuella åtgärder och bespara den egna dottern från ”främmande underhyresgäster”. Eva Paloheimo bebodde en stor bostad i den översta våningen i samma hus och på den tiden rådde det bostadsbrist i Helsingfors.