Enligt kontrollmätningen år 1937 är totalarealen på Ainolas nuvarande tomt 4,216 hektar, medan tomten var bara 0,74 hektar år 1904.
Mest odlad jord fanns det på 1930- och 1940-talen, då över en halv hektar av Ainolas område var odlad och knappt en hektar odlingsbar jord. Den egentliga skogsmarken omfattade då cirka två och en halv hektar. Idag är tomten skogsmark med undantag av trädgården.

Schema över gränserna mellan Ainolas olika jordlotter.

Ainolas jordområden utvidgades sig på följande sätt:

I Den ursprungliga jordlotten på 0,74 hektar (1903)

Sibelius köpte den ursprungliga tomten av Alfhild och Anton Walter Westermarck den 18 november 1903 (se även bakgrunden till Ainolas byggande). Enligt dokumenten omfattade den avstyckade jordlotten 0,74 på hektar 0,11 hektar odlad mark, 0,58 hektar egentlig skogsmark och 0,05 hektar icke-odlingsbar mark.

Tomten följde Kielomäkis kanter. Den nuvarande porten är på ankomstvägen 60 meter längre bort än jordlottens ursprungliga gräns. Det beskriver bra jordlottens litenhet att den dåvarande östgränsen tangerade lidrets bakre vägg, och även bastun som byggts år 1905 hade man bara med nöd och näppe kunnat placera på egen jord. Odlingsdbar jord var det bara en smal remsa på tomtens västra rand.

II En köpt jordlott på 0,475 ha (1912)

Tekla Borg hade dött ogift i början av år 1912, och Sibelius använde de medel som han ärvt av sin moster för utvidgningen av tomten. Detta var helt befogat, för stallet som byggts på våren under samma år stod utanför jordlottens gränser. Den 14 oktober köpte Sibelius knappt en halv hektar tilläggsjord för 2 500 mark (cirka 7 500 euro) av Westermarcks. Området omfattade 0,19 hektar åkermark, 0,23 hektar skogsmark och 0,055 hektar icke-odlingsbar mark.
Infartsvägen till gården förflyttades till sin nuvarande plats. Tomten var bredare i sydväst där det fanns god åkermark och den blivande trädgården i den sydliga spetsen nådde nästan den omfattning som den nu har. Under de kommande åren planterade man 275 häckgransplantor på tomtens gräns. Ainolas nya, 127,5 meter långa sydvästsida är en del av områdets gräns även idag.

På sommaren 1913 lät Sibelius bygga en över tio meter lång stenmur som skulle följa tomtens gamla sydgräns från år 1904 – en obegriplig investering i den dåvarande skuldsituationen. ”Vi bygger dem nu just därför att vi har så litet pengar. Må murarna vara ett monumentalt minnesmärke över det!” sade Sibelius.

III En jordlott på 0,97 ha som erhållits som gåva (1925)

År 1925 Armi Klemetti samlade pengar av finländska blandade körer för att skaffa tilläggsjord åt Sibelius som 60-årspresent. Med de erhållna pengarna köptes knappt en hektar av Westermarcks jord som avstyckades redan den 14 oktober, i god tid före jubileumsfesten.

Ainolas område utvidgades knappa 50 meter mot nordväst. Samtidigt blev 60 meter av vägen som förde till huset eget område. Tomtens östra skogsområde blev större och i sydöstra hörnet uppkom en 2 meter bred remsa med nytt utrymme för en köksträdgård. Ainolas nuvarande 225,5 meter långa sydvästgräns hade bildats.

IV En köpt jordlott på 0,036 ha (1925)

Vid avstyckningen av de blandade körernas gåvojord löste Sibelius ut en liten kilformad remsa av Westermarcks, då Ainolas port fick sin nuvarande plats. Den västra delen av Ainolas område nådde sin slutliga omfattning, så även granhäcken kunde byggas färdig. Från Syrjänens trädgård i Vånå köptes 550 stycken granplantor och ett par år senare från Evois plantskolor 120 plantor till. Från andelshandeln Perhelä skyndade man sig att skaffa över två kilometer taggtråd för att skydda tomtens östra gräns.

V En köpt jordlott på 1,965 ha (1936)

Under år 1935 rubbades Sibelius frid, när man började skogsarbeten i närheten av Ainola på E. N. Setäläs marker. För att stoppa arbetena utlöste han år 1936 nästan två hektar skogsmark som avgränsade till hans egen tomt av konkursförvaltningen till E. N. Setäläs dödsbo. Det utlösta området avstyckades den 14 april. På områdets sydostspets fanns Sibelius ”Tempel”, d.v.s. ett skogsrandsområde dit kompositören ofta gick längs stigen för att beundra naturen och begrunda sina kompositioner.